I dag hittade jag en skatt:)

2011-04-06 @ 16:59:00


Ibland tackar jag min lyckliga stjärna för att jag har varit lite av en ekorre och sparat saker och ting. Just nu är jag väldigt glad för det. Jag har hittat en massa brev och vykort som jag fick i barn och ungdomsåren. Det finns även brev jag själv skrev för 50 år sedan. Ja, jädrar i min låda vad jag har skrattat denna dag:) Jag var på skollovskoloni i Hästveda och jag måste ha varit jätteglad för mat redan då. Det finns ett brev där jag radar upp vad jag fått äta den dan och man ser på texten hur min entusiasm stegrade sig vartefter jag skrev hahaha. Resten av brevet skrev jag ner stugsången med alla "fideri fidera". Självklart började alla brev med, Hur mår du jag mår bra. Det finns även en massa brev som jag fick av mina syskon och mina kompisar när jag var i Tyskland 1969. Vilken skatt jag har hittat!



                          

Skoltiden.

2011-04-04 @ 10:56:54

                             
Jag anslöt mig till stayfriends för något år sedan. Det är skitkul att få kontakt med gamla klasskamrater. För att kunna se dom andras foto bla. så är man tvungen att vara guldmedlem. Vilket jag också blev, men jag sa upp guldmedlemskapet. Det hände liksom inget mer, ett fåtal av mina första klasskamrater är med och jag hade ju sett alla foton. Så jag tyckte det var lite slöseri med pengar. Men nu har dom börjat med nåt nytt, dom har fixat en anslagstavla. Där man kan skriva minnen av olika slag från sin skola. Man får ett helt annat perspektiv på skolan, lärarna och eleverna. Min skola har funnits sedan 49 så det har hänt en hel del kan man lugnt säga, sånt som jag inte hade en aning om. Jag har ju bara gått i min lilla "bubbla", så nu vete tusan om jag inte skulle hoppa på det där med guldmedlemskap igen.


                 

Energitjuvar.

2011-04-03 @ 15:29:48

Tänk ändå, man säger att det inte är skillnad på folk ock folk. Eller kanske rättare sagt, borde inte vara det. Sen har vi undantagen som bekräftar regeln. Tyvärr finns det energitjuvar som fullkomligt suger musten ur en. Och sen har vi dessa underbara människor som är precis tvärtom. På bara ett par dagar har jag haft lyckan att komma i kontakt med ett par av dessa ljuvliga varelser. Jag kan utan att överdriva säga att dom har fått mig att omvärdera mitt liv. I morse vaknade jag så full av energi så jag trodde knappt att det var möjligt för mig att känna så fortfarande.                             


                          


                                                          Än finns det hopp minsann:)

Restaurangbesök, och såsen var ju god...

2011-03-21 @ 11:40:48


Alltså, vad är det med mig och restaurangbesök? Jag har mer eller mindre slutat att gå ut och äta. Det är så tröttsamt och frustrerande att så ofta bli besviken. Har jag för stora krav kanske, är jag för kräsen helt enkelt. Det finns dom som hävdar det.

Enligt mig är det inte så, för att ta några exempel så på ett ställe beställde jag oxfilè och fick vänta jättelänge. Kanske inte ter sig så konstigt, om det inte hade varit för att det endast var ett fåtal gäster just då. Och att ljudet från köket var misstänkt likt ett frenetiskt köttbankande. Jag ville inte dömma i förväg så jag väntade lugnt in min mat, som var allt annat än filè. Det var en halv centimeter tjock skiva av någonting, och väldigt långt ifrån den 3,5 cm tjocka vitlökspäckade oxfilèn jag hade ätit där tidigare när dom hade en annan ägare. Det är väl inte för mycket begärt att man får det man beställer och betalar för?

En annan gång hade jag beställt något med pommes frites och den oljan som det friterades i var uppenbarligen inte varm nog för det var nåt sladdrigt och blekt som jag genast skickade tillbaka. Servitören blev inte överlycklig för besväret men han gick iväg med mina pommes. Han kom tillbaka ett par minuter senare och satte ner min tallrik med samma jäkla pommes, utan att det hänt nåt nytt med dom. På den restaurangen råkade jag känna köksmästaren, så jag frågade lugnt och stilla om inte X X  jobbade den kvällen. Nä, han var ledig fick jag till svar. Vilket jag mycket väl visste, men servitören försvann illa kvickt med mina pommes och kom tillbaka med nya som var friterade på rätt sätt. Så kan det gå om man känner rätt personer, men visst är det för jäkligt.

Vi var på ett väldigt omtyckt ställe i Malmö vid ett annat tillfälle, och servitrisen var väldigt noga med att skriva ner hur vi ville ha vårt kött stekt. Mitt hopp var stort att jag äntligen skulle bli nöjd. Visst, såsen var god. Och det var vad jag svarade servitrisen när hon svassade förbi vårt bord och  i förbifarten slängde ur sig: - Och det smakade bra ja? Som sagt, såsen var ju god och det var inte svaret hon hade väntat sig det syntes tydligt när hon tvärnitade och kom tillbaka till vårt bord. I och för sig ett plus för henne:) Men va fan, om man ställer en fråga till en gäst så bör man kanske stå vid gästens bord och till och med stanna tills gästen har svarat. Men men, jag har väl för stora krav. Jag kan ju tillägga att köttet inte på något vis var stekt som jag hade beställt det, medium åt det röda hållet. Nädå, det var inget annat än en torr skosula jag fick för dyra pengar.

Ja tänk, jag är så jäkla kräsen så jag vill ha det jag betalar för. Och när det gäller resauranger eller för den delen andra matställen så anser jag att personalen bör vara matlagningskunniga. Märk väl, dessa så kallade krav har jag naturligtvis inte på "hemmaplan" vid bjudningar och liknande. Men den gången man betalar för sin mat så är det minsta man kan begära att maten är ordentligt lagad och allra helst som man har beställt det. Rätta gärna mig om jag har fel.


                               


                                                                       Ja, såsen var i alla fall god.

Escalope of chicken.

2011-03-21 @ 08:34:03


I dag vankas det kycklingschnitzel, även kallad escalope of chicken. Jag såg denna rätt på tv för nåt år sedan i Gordon Ramsay`s program. Jag har gjort den ett flertal gånger sedan dess, och det är så jäkla gott. Tidigare har jag tyckt att kycklingfilè är en torr och tråkig del av kycklingen. Men det var innan jag insåg att jag överstekte/kokte den i rädsla att den inte skulle vara färdig. Sedan flera år  har jag tack och lov lärt mig att både fisk och kyckling ska tillagas endast tills dom "stannat". Så numera är det en helt annan sak, och jag tillagar både fisk och kycklingfilè med stor förtjusning. Vad det gäller denna Gordonrätt så är det lite trist, för jag har gjort av med receptet sen länge tillbaka. Men det blir gott på mitt vis också, så det så. Och jag tror inte jag är så himla långt från orginalet. Jag återkommer med bild och "mitt" recept ikväll eller i morgon.



                           

                            Jag hävdar fortfarande att det behöver inte vara krångligt att laga god mat.

Gammal skåpmat.

2011-03-18 @ 14:06:34

Om nu någon har reagerat på att det jag skriver här i min blogg mest är gammal skåpmat. Så är det precis så det är, jag är inne i en period av mitt liv där det inte händer nåt speciellt värt att skriva om. Jag skulle ju kunna skriva vilken juice jag dricker och när jag dricker den osv. Icke sa Nicke, nåt sånt blir det inte tal om. Jag fortsätter på inslagen väg och berättar lite om vad jag har upplevt och varit med om tidigare och en och annan episod eller tanke från så kallat nutid. Och så klart, ett och annat recept kommer även i fortsättningen.



                            

Lustigt hur saker och ting utvecklar sig.

2011-03-17 @ 12:00:44

Nu har jag varit bloggare i två månader och läsarantalet ökar stadigt, vilket är oerhört roligt. Det hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig. Ett av mina argument mot att börja blogga var just att ingen skulle vara intresserad av vad jag skriver. Men som vanligt har det visat sig att jag hade fel. Om jag nu skulle kosta på mig en önskan, så skulle det vara att även kommentarerna direkt i bloggen ökade. Sen jag började skriva så har jag läst ett antal bloggar, vissa följer jag via bloglovin och även kommentarerna till dom samma. Det blir liksom en annan helhet att även som läsare få ta del av vad andra har skrivit.

Jag har fått mycket kritik under den här tiden, både positiv och negativ. Vilket jag tackar särskilt för. Jag anser att kritik är ett jäkla bra sett att utvecklas vidare av. Nu blev det mycket jag i den här texten, och det hade min gamle svensklärare slagit ner på. Men å andra sidan så vidhåller jag att bloggen är min och jag skriver vad jag vill. Jag har aldrig utgett mig för att vara en välskrivande skribent, så ni får ta det som det är. Jag gör som alla andra, nämligen så gott jag kan.

Och oavsett kommentarer eller inte, skitkul är det hur som helst. Det känns som att jag kommit för att stanna.

                   

                                                              Alltid roar det någon.

Oxhögrev

2011-03-16 @ 20:55:58



Oxhögrev är en väldans användbar styckdetalj minsann. Så smakrik, mör och för det mesta till vettigare pris än tex. grytbitar. Jag använder den till kalops, pepparrotskött, sjömansbiff och köttsoppa. För att inte tala om alla smarriga grytor. När jag inte har något viltkött i frysen så duger högreven med tex. enbär att göra "viltgryta"av. Just nu kommer jag inte på fler rätter, men det är bra nog tycker jag. Som jag sagt tidigare så handlar vi vårt kött på Svarta svängen. Och nu kom jag faktiskt på en nackdel med det. Vi köper ju hela, halva och kvartar av djur så det blir inte så ofta.
Alltså, nackdelen är ju då att vi inte träffar dessa genuint trevliga människor så ofta.


                     

Pepparrotskött

2011-03-16 @ 19:09:12

                                

                      Mums, tänk vad en bit oxhögrev och några rotfrukter kan göra för ens välbefinnande.

                                   

Snöhögen

2011-03-14 @ 15:37:52

                         

Alltså, jag har lätt för att se något positivt i det mesta. Men nu går till och med jag bet. Denna hög är och förblir deprimerande, och jag kan inte för mitt liv hitta något positivt med den.
Här är en dagsfärsk bild på den omtalade snöhögen som hör och häpna fortfarande finns kvar, i södra Skåne. Det är ju ändå mitt i mars månad, då ska det ta mig tusan inte finnas någon snö här.  Jag hade hoppats att dom senaste dagarnas plusgrader tillsammans med regnet skulle få den att försvinna. Men tji fick jag.
Som tur är kan jag glädja mig åt det som finns på framsidan av huset så länge, nämligen snödropparna. Just nu regnar det som bara den så jag väljer att inte ta någon bild på snödropparna idag, kanske imorgon om det är uppehåll.

                                       
                                  

                                      
                                      Hoppas regnet håller i sig hela natten så snöhögen äntligen försvinner.

En liten smula tv nostalgi.

2011-03-12 @ 21:23:45

Tidigare brukade jag somna framför tv-n mest varje kväll sen jag ätit. Men i oktober i fjol bestämde jag mig för att det var sluttramsat så jag stängde tvn för gott.
Härom veckan hittade jag ett erbjudande från tv4 premium, som kostar 79kr första månaden. Det bästa är att man kan ta bara den månaden om man vill. Hur som helst, jag hoppade på det och nu sitter jag här vid datorn och kollar gamla tvserier från min barn och ungdomstid. Det är skitroligt att se dom igen, och upptäcka hur jäkla dåligt dom egentligen är gjorda i jämförelse med dagens program. Och ja, den observante märker ju direkt att jag inte alls slutat glo på tv. Jag tycker ändå jag gjort det, nu tittar jag bara på dessa gamla serier denna månaden. Tidigare satt eller låg jag vid tvn varje kväll och sov till vilket skitprogram som helst.

Jag tittade på Bonanza (1959-1972) härom kvällen, där var bla en scen med en stuntman istället för Hoss. Jag menar när jag såg dessa avsnitten på 60-talet så tyckte jag det var kanonbra och spännande. Men nu ser jag ju allt med andra ögon så att säga och den här stuntmannen var minst tre nummer mindre än Hoss och inte speciellt lik honom heller. Men skit samma, det var ändå jättekul att se det igen.


Ikväll har jag suttit och glott på snobbar som jobbar (1971). Helt underbart med dessa charmknuttar Brett och Danny. Om jag inte minns helt fel så tyckte jag att det var en annorlunda serie när den kom. För även huvudpersonerna åkte på däng, det var inte bara skurkarna som det brukade vara på den tiden. Ett av avsnitten var extra kul eftersom det var inspelat i södra Frankrike, med vilda biljakter på slingrande bergvägar och i närheten av en by jag semestrat i, Eze heter den.  






Dom vägarna har jag åkt på vid flera tillfällen och jag lovar, dom ligger högt upp så utsikten är svindlande eller alldeles underbar beroende på hur man ser på saken. Jag är höjdrädd så jag hade inte så stor glädje av att titta ner precis. Men att se det på bild är så klart helt ok, då kan till och med jag tycka att det är svindlande vackert. Just dom här bilderna är ju inte dom bästa precis men man får ändå klart för sig hur högt upp man är.
När nu det här avsnittet även handlade om Eze, så lägger jag ut en dag och en nattbild över utsikten från hotellet i just Eze.


 

                       

                             

Roliga timmen...

2011-03-11 @ 23:45:08



Inte kan jag komma ihåg att jag någonsin har blivit så trött av att spela badminton. Och att det var så förbannat roligt. Men å andra sidan, det kunde ju inte vara annat än kul med det glada tjejgänget.

Men än är det krut i tanten, jag har inte däckat ännu i alla fall. Nåja, krut och krut jag orkade bara spela i 20 minuter och nu är jag min själ mör i hela min syndiga kropp, och värre lär det vara imorgon.

Jessie, Marie, Susanne och Cecilia var ju klart bäst och mest uthålliga. Dom körde hela timmen, men detta var en rätt bra början. Nästa gång klarar jag en längre stund, det är jag övertygad om.

Enligt Cecilia var det hon som vann. På frågan hur hon kom fram till det, blev svaret att hon var först om att säga det. Alltså är hon vinnaren hahaha. Jag får väl fråga dom andra tjejerna, dom har helt säkert en annan syn på det hela.

                                

Vad har jag gett mig in på?

2011-03-10 @ 15:27:22


Hallå ja, i morgon ska jag göra något jag inte gjort på minst 40 år. Jag ska min själ spela   badminton, kan undra hur det ska gå. Det är bara att hoppas  jag går skadefri ifrån det äventyret. Det är dottern och hennes kompisar som bjudit med mig, dom behöver väl nåt att skratta åt kan jag tro. Nåja, det bjuder jag så gärna på, så det så. Det ska bli riktigt roligt, tror jag hm.

Får väl återkomma med hur det gick, kanske blir en och annan bild också. Vem vet?



                 

Nya friska tag.

2011-03-10 @ 09:25:34


Idag väntar ännu en regnig dag, egentligen inte så kul kanske. Men ack så bra ändå för nu kanske den förbannat deprimerande sista snöhögen försvinner. Inte för att vi har snö överallt precis, däremot har vi i stort sett hela vintern haft en gigantisk snö/grushög liggande utanför tomten. Det var ju så enorma mängder snö som kom på kort tid så snöröjningen var tvugna att samla ihop och lägga den på den lilla grusvägen. Med tanke på kylan och den inbakade grusen så har denna hög klarat sig riktigt bra. Däremot, nu när det regnat ett par dar så har den krymt betydligt. Jag hoppas innerligt  att den får sista nådastöten idag.

Regn, rusk och termometern visar 0,9 grader, lik förbannat känns det som våren har gjort stora framsteg. Det ska bli riktigt roligt att börja bearbeta jorden och peta ner vårlökar både här och hos moren. Fast det blir ju inte idag förstås, men det kommer nya dagar med nya möjligheter.


                        
 
                                 Trots allt skiner solen alltid, fast ibland skiner den bakom molnen:)

Ledsen.

2011-03-07 @ 12:20:17

Vissa dagar är det tungt att vara människa, och idag är det definitivt en sådan dag.

Min mormor var en väldigt bossig tant, och ibland menar min mor att jag är lik henne. Det känns naturligtvis inte särskilt bra. Särskilt inte då hon upplever mig som bossig vid tillfällen då jag i mina ögon inte har något annat val än att pusha på. Visst kanske jag kan vara bossig, men aldrig av elakhet. Det är snarare när jag ser att någonting ovillkorligen måste göras. Som att gå till doktorn när hjärtat ska kollas, pkvärdet ska tas eller för den delen att hemmet behöver städas.

Så långt det går så backar jag och låter henne bestämma själv, men idag var det dags igen. Det årliga läkarbesöket på vårdcentralen väntade. Eftersom detta är något som min mor helst vill slippa ifrån så försökte hon krångla sig ur det i sista sekund. Jag försökte säga henne att jag har förståelse för att det inte är så kul att gå till doktorn men att man måste göra det ändå.

Svaret blev att jag är precis som hennes mamma och att jag bara bossar och kör rundor med henne. Även om jag vet att det handlar om ett sätt att försöka komma undan obehaget så blir jag naturligtvis ändå ledsen och illa till mods av de där orden. Särskilt som jag vet hur hon blev behandlad av sin mor.

Jag är medveten om att jag tagit på mig ansvar för henne och det varken kan eller vill jag komma ifrån. Jag önskar dock att jag kunde hitta ett sätt att uppfylla det ansvaret utan att bli beskylld för att vara lik hennes ibland elaka mamma.

Vissa dagar är det tungt att vara människa.


                               

Våga vägra stress.

2011-03-06 @ 12:43:07

Varför är vi så dumma mot oss själv? Nu menar jag "hemmadumma". Vi ställer upp en sån massa måsten så det är rent löjligt. Det ska putsas och fejas så in i norden, på bekostnad av....Ja, på vilken bekostnad? Finns det ingen, då är det ju heller inget problem eller hur. Det ska köras ungar till diverse aktiviteter, vissa fler än andras. Enligt mig lär man ungarna att , så här mycket hinner man faktiskt med . Alltså får dom det med sig i bagaget, allt ska hinnas med, kosta vad det kosta vill. Jag har själv gjort den "tabben" så jag vet hur det är. Vissa barn vill ha en massa aktiviteter och enda chansen att hinna med är att någon ställer upp och kör dom, på bekostnad av .......

Vore det då inte bättre att prata med ungarna och få dom att välja aktivitet utifrån dom förutsättningar som finns i den familjen? Då har man slagit två flugor i samma smäll. Nämligen att tiden är begränsad, gör nåt vettigt av den och ta inte på dig mer än du klarar av/trivs med.   

Jag tror att vi är alldeles för fixerade vid vad andra gör, eller rättare sagt vad vi tror att andra gör.
Ofta ser och hör jag stressade människor som har så svårt att få tiden att räcka till. Det ska städas, putsas fönster, tvättas och bäddas för att bara ta några exempel. Till och med barnens rum, varför inte lära dom små redan från början att själv ta ansvar för städning och bäddning. 

                             

                                                  Nä gott folk, vi har vår utmätta tid. Ta vara på den.

Solen skiner idag:)

2011-03-06 @ 09:58:33

Idag är det Söndag och solen skiner, jag är utvilad och hundarna har fått sitt. Nu är förmiddagen bara min. Och vad gör jag, jo sätter mig vid datorn. Vilket nöt man är, solen skiner ju så jag borde passa på att ta tag i trädgården. Förbereda den inför växtperioden, och här sitter jag:) Nåja, jag skyller på att det  trots allt är Söndag så jag kan ta mig en slappedag. Nåja, hel slappedag blir det inte. Men förmiddan fri är inte fy skam det heller. Det kommer fler soldagar, marken är ändå fortfarande frusen så jag kan nog inte göra så värst mycket där ute ändå.

Om en timma eller två är det dags att sätta full fart igen. Jag tänkte ha lammstek till middag så den ska förberedas och sen väntar tvättstugan på mig. Praktiskt nog så har jag både tvättstuga och frysbox i källaren, så idag ska jag inte ränna upp och ner vartefter tvättmaskinen blir klar. Jag ska istället passa på att röja upp i frysen, kanske till och med planera matsedeln för ett par veckor.

Det är himla praktiskt att skriva matsedel för ett par veckor i taget. Dels får man omsättning i frysen dels kan man göra alla kompletterande inköp på en gång. Och det är så jäkla skönt att inte behöva komma på varje dag vad som ska serveras till middag. Det är ju inte så att vi slaviskt följer matsedeln, jag menar bara för att jag skrivit in fisk på Tisdag och fläsk på Onsdag så är det inget som hindrar att jag vänder på det. Det viktigaste är ju trots allt att det som behövs finns på plats när det är dags. Det enda jag slaviskt följer är, kaffestunden på morgonen. Utan kaffet är det banne mig svårt att komma igång. Vilket påminner mig om att det är dags för påtår.

                        
              
                                                   Önskar er alla en lika skön Söndag som jag har.

Utveckling.

2011-03-04 @ 22:16:19

Även om vissa ungdomar ser en femtiosjuåring som lastgammal, så är man ju trots allt inte det. Inte jag i alla fall:) Jag har haft förmånen att uppleva jättemånga förändringar i tex. affärsbranchen. När jag säger detta till mina ungar så brukar jag dra till med att, när jag var liten så var det moderna tider. Reaktionen brukar bli ett stort asgarv och en jätteförklaring om att det absolut inte kan räknas som moderna tider.

Hur som helst, jag växte upp i ett helt nytt område i Malmö. Där fanns konditori,  mjölkaffär och fiskaffär, det rann vatten på insidan av rutan för att hålla kallt. Det fanns köttaffär, där kunde man köpa skalkar och spillbitar av div. pålägg. För två kronor fick man hur mycket som helst. Och ibland tyckte gubben som stod där att det var lite snålt så han fyllde på med en näve prinskorv.

Kaffe köpte vi i lampaffären, där maldes det efterhand så vi brukade köpa ett kvart kilo åt gången.
Om jag inte minns helt fel så hette det Kungsblandning och det doftade ljuvligt. Det fanns många fler affärer, jag behöver ju inte nämna alla. Kemikalieaffären måste jag säga ett ord om, jag har fortfarande inte en aning om vad dom sålde där men jag kommer tydligt ihåg att på disken hade dom en skål med toy i trebits förpackning. En sån liten paket var så billig så vilken unge som helst kunde köpa sig en. Det är väl därför det har fastnat i minnet. Jag höll på att glömma lakritsrot, en stor bit kostade 25 öre. Jag måste komma ihåg att fråga min mor vad dom egentligen sålde i den där affären.

Hedersten var namnet på en affär, där såldes bla. bröd invippat i silkespapper och florsocker fanns i trälåda bakom disken, där mätte dom upp med en sån där metallskopa och vägde sen den bruna papperspåsen. Och i tobaksaffären köpte man cigaretter i "lösvikt" , alltså en eller två åt gången. Det fanns ju naturligtvis paket också men för den som inte rökte så mycket, var det ju bra. 

Godisbutiken måste också få ett omnämnande. Lösgodis i långa banor, den billigaste kostade ett öre och var i form av en ettöring. Jag tror dom kallades piaster, kan ha fel där. I alla fall dom fanns även i tvåöres och femöresformat. Glass hade dom också, även mjukglass. Men inte under vintern.


Vi bodde där i femton år så det hann ändra sig en hel del under tiden. I början var alla affärer sådana att man handlade över disk. Men en dag till allas stora förvåning så ändrades Solidar (Konsum) om och man fick, hör och häpna själv gå omkring och plocka ihop sina varor. Och inte nog med det, ni skulle ha sett kassan. Nu hade dom installerat en stor rund träskiva där man la sina varor och tanten, det var alltid en tant. Hon satt och snurrade fram skivan för hand så hon kunde knappa in priserna i kassaapparaten. Vilken revolution, jättesuccé. Ungefär som vi tyckte när apoteket röda näsan la om till självbetjäning.

                      


                                                   Fasiken, jag är kanske gammal ändå.

Allt är inte alltid som man vill.

2011-03-02 @ 20:47:37

Hoppas att någon har sin i luften, vi har det inte längre i alla fall. Suck och stön.

    

                  Jag har lärt mig länka, så länge jag nu kommer ihåg det.

Speciellt till Ola.

2011-03-02 @ 16:15:38

                                                      

                         
                                                                       Håll till godo:)