I dag hittade jag en skatt:)

2011-04-06 @ 16:59:00


Ibland tackar jag min lyckliga stjärna för att jag har varit lite av en ekorre och sparat saker och ting. Just nu är jag väldigt glad för det. Jag har hittat en massa brev och vykort som jag fick i barn och ungdomsåren. Det finns även brev jag själv skrev för 50 år sedan. Ja, jädrar i min låda vad jag har skrattat denna dag:) Jag var på skollovskoloni i Hästveda och jag måste ha varit jätteglad för mat redan då. Det finns ett brev där jag radar upp vad jag fått äta den dan och man ser på texten hur min entusiasm stegrade sig vartefter jag skrev hahaha. Resten av brevet skrev jag ner stugsången med alla "fideri fidera". Självklart började alla brev med, Hur mår du jag mår bra. Det finns även en massa brev som jag fick av mina syskon och mina kompisar när jag var i Tyskland 1969. Vilken skatt jag har hittat!



                          

Skoltiden.

2011-04-04 @ 10:56:54

                             
Jag anslöt mig till stayfriends för något år sedan. Det är skitkul att få kontakt med gamla klasskamrater. För att kunna se dom andras foto bla. så är man tvungen att vara guldmedlem. Vilket jag också blev, men jag sa upp guldmedlemskapet. Det hände liksom inget mer, ett fåtal av mina första klasskamrater är med och jag hade ju sett alla foton. Så jag tyckte det var lite slöseri med pengar. Men nu har dom börjat med nåt nytt, dom har fixat en anslagstavla. Där man kan skriva minnen av olika slag från sin skola. Man får ett helt annat perspektiv på skolan, lärarna och eleverna. Min skola har funnits sedan 49 så det har hänt en hel del kan man lugnt säga, sånt som jag inte hade en aning om. Jag har ju bara gått i min lilla "bubbla", så nu vete tusan om jag inte skulle hoppa på det där med guldmedlemskap igen.


                 

Energitjuvar.

2011-04-03 @ 15:29:48

Tänk ändå, man säger att det inte är skillnad på folk ock folk. Eller kanske rättare sagt, borde inte vara det. Sen har vi undantagen som bekräftar regeln. Tyvärr finns det energitjuvar som fullkomligt suger musten ur en. Och sen har vi dessa underbara människor som är precis tvärtom. På bara ett par dagar har jag haft lyckan att komma i kontakt med ett par av dessa ljuvliga varelser. Jag kan utan att överdriva säga att dom har fått mig att omvärdera mitt liv. I morse vaknade jag så full av energi så jag trodde knappt att det var möjligt för mig att känna så fortfarande.                             


                          


                                                          Än finns det hopp minsann:)

Snopet eller vad?

2011-03-21 @ 21:21:25


Vi avrundar väl kvällen med en liten vits, eller vad tycker ni?

En ung vacker kvinna kom in i en affär och frågade vad ett klänningstyg kostade.

- För er kostar det bara en kyss, sa den manlige expediten galant.

- Det var billigt, svarade hon. Jag tar fem meter, men ni får komma hem med det.

- Så gärna, så gärna. Vilken tid passar det?

- När som helst på dagen. Min farmor betalar, och hon är alltid hemma.


       

Escalope of chicken tagning två.

2011-03-21 @ 20:41:16

                              

Som jag lovade igår så kommer här bild och min version av denna rätt. Även om jag nu inte kommer ihåg Gordons recept till 100 % så är det i alla fall väldigt nära.

Det är en kycklingfilè som jag bankat ut lite, dubbelpanerat och i sedvanlig ordning saltat och pepprat innan paneringen. Sen satte jag i gång ugnen på 225 grader. Jag stekte filèerna i smör men jag är medveten om att det inte anses korrekt av vissa. Det är något jag kommer ihåg från orginalet att det skulle stekas i olivolja. Men som sagt, jag använder smör när det gäller schnitzel. Tre fyra minuter på var sida blev lagom, då hade dom fin färg och då lade jag dom på ett ugnsfat. Sedan stekte jag potatisen och kryddade med salt och chiliflakes. Medan potatisen stekte så delade jag cocktailtomater i halvor, hackade charlottenlök och tog en rejäl bunte färsk basilika och fräste det hela lite lätt. Denna tomatröra fördelade jag på dom stekta filèerna och lade även på ett par skivor mozzarella och toppade det hela med riven parmesanost.

Jag lät dom stå i ugnen 14minuter, som vi alla vet så är det skillnad från ugn till ugn så det är bara att hålla koll så dom inte bränns medan man väntar på att osten ska smälta. Nåja, medan ugnen gör sitt så hinner du slaka spenat att ha till. Det är inte enligt orginalreceptet, för han använde röd mangold men jag minns inte hur han tillagade det. Eftersom jag vet att spenat och mangold kan användas likadant och jag råkade ha spenat hemma så blev det så denna gången. 

Behöver jag tillägga att jag värmde på potatisen strax innan servering? Nä, jag tänkte väl det.


                        


                             Detta är banne mig så saftigt och gott, väl värt att testa. Smaklig spis!

Restaurangbesök, och såsen var ju god...

2011-03-21 @ 11:40:48


Alltså, vad är det med mig och restaurangbesök? Jag har mer eller mindre slutat att gå ut och äta. Det är så tröttsamt och frustrerande att så ofta bli besviken. Har jag för stora krav kanske, är jag för kräsen helt enkelt. Det finns dom som hävdar det.

Enligt mig är det inte så, för att ta några exempel så på ett ställe beställde jag oxfilè och fick vänta jättelänge. Kanske inte ter sig så konstigt, om det inte hade varit för att det endast var ett fåtal gäster just då. Och att ljudet från köket var misstänkt likt ett frenetiskt köttbankande. Jag ville inte dömma i förväg så jag väntade lugnt in min mat, som var allt annat än filè. Det var en halv centimeter tjock skiva av någonting, och väldigt långt ifrån den 3,5 cm tjocka vitlökspäckade oxfilèn jag hade ätit där tidigare när dom hade en annan ägare. Det är väl inte för mycket begärt att man får det man beställer och betalar för?

En annan gång hade jag beställt något med pommes frites och den oljan som det friterades i var uppenbarligen inte varm nog för det var nåt sladdrigt och blekt som jag genast skickade tillbaka. Servitören blev inte överlycklig för besväret men han gick iväg med mina pommes. Han kom tillbaka ett par minuter senare och satte ner min tallrik med samma jäkla pommes, utan att det hänt nåt nytt med dom. På den restaurangen råkade jag känna köksmästaren, så jag frågade lugnt och stilla om inte X X  jobbade den kvällen. Nä, han var ledig fick jag till svar. Vilket jag mycket väl visste, men servitören försvann illa kvickt med mina pommes och kom tillbaka med nya som var friterade på rätt sätt. Så kan det gå om man känner rätt personer, men visst är det för jäkligt.

Vi var på ett väldigt omtyckt ställe i Malmö vid ett annat tillfälle, och servitrisen var väldigt noga med att skriva ner hur vi ville ha vårt kött stekt. Mitt hopp var stort att jag äntligen skulle bli nöjd. Visst, såsen var god. Och det var vad jag svarade servitrisen när hon svassade förbi vårt bord och  i förbifarten slängde ur sig: - Och det smakade bra ja? Som sagt, såsen var ju god och det var inte svaret hon hade väntat sig det syntes tydligt när hon tvärnitade och kom tillbaka till vårt bord. I och för sig ett plus för henne:) Men va fan, om man ställer en fråga till en gäst så bör man kanske stå vid gästens bord och till och med stanna tills gästen har svarat. Men men, jag har väl för stora krav. Jag kan ju tillägga att köttet inte på något vis var stekt som jag hade beställt det, medium åt det röda hållet. Nädå, det var inget annat än en torr skosula jag fick för dyra pengar.

Ja tänk, jag är så jäkla kräsen så jag vill ha det jag betalar för. Och när det gäller resauranger eller för den delen andra matställen så anser jag att personalen bör vara matlagningskunniga. Märk väl, dessa så kallade krav har jag naturligtvis inte på "hemmaplan" vid bjudningar och liknande. Men den gången man betalar för sin mat så är det minsta man kan begära att maten är ordentligt lagad och allra helst som man har beställt det. Rätta gärna mig om jag har fel.


                               


                                                                       Ja, såsen var i alla fall god.

Escalope of chicken.

2011-03-21 @ 08:34:03


I dag vankas det kycklingschnitzel, även kallad escalope of chicken. Jag såg denna rätt på tv för nåt år sedan i Gordon Ramsay`s program. Jag har gjort den ett flertal gånger sedan dess, och det är så jäkla gott. Tidigare har jag tyckt att kycklingfilè är en torr och tråkig del av kycklingen. Men det var innan jag insåg att jag överstekte/kokte den i rädsla att den inte skulle vara färdig. Sedan flera år  har jag tack och lov lärt mig att både fisk och kyckling ska tillagas endast tills dom "stannat". Så numera är det en helt annan sak, och jag tillagar både fisk och kycklingfilè med stor förtjusning. Vad det gäller denna Gordonrätt så är det lite trist, för jag har gjort av med receptet sen länge tillbaka. Men det blir gott på mitt vis också, så det så. Och jag tror inte jag är så himla långt från orginalet. Jag återkommer med bild och "mitt" recept ikväll eller i morgon.



                           

                            Jag hävdar fortfarande att det behöver inte vara krångligt att laga god mat.

Busan även kallad miss Houdini.

2011-03-19 @ 23:11:26

                                 

För att börja från begynnelsen så är det så att Gunnar är jägare och kom fram till att han ville ha en jakthund. Sagt och gjort, münsterländertiken Jas kom i vår väg. Nog sagt om det, sorgen efter henne är fortfarande enorm och jag finner det svårt att skriva om henne i nuläget. I vilket fall så ville Gunnar ha ytterligare en hund efter några år och då hittade vi Busan som är en Basset Griffon petit. Milda makter vilket flott rasnamn på en inte fullt så flott hund.

Hon har en konstig päls som är matt och tovar sig jättelätt, framförallt vid benen och tassarna. Alltså fastnar allt och då menar jag precis allt i hennes päls. Om ni inte vet hur en sådan ras ser ut så kan jag säga att kroppen är som vilken mellanstor hund som helst men benen är nästan lika korta som på en tax. Öronen är stora och långa och Busans öron är ovanligt långa, det var inget vi tog för negativt när vi köpte henne eftersom hon inte skulle vara någon utställningshund och då kunde det kvitta enligt oss.

Visst är hon söt? :) Ni skulle sett henne som valp, öronen nådde gott och väl golvet vilket gjorde att hon mer än en gång ställde sig på sitt öra när hon skulle gå. Hon tog glatt i med överkroppen men kom liksom ingen vart, det är inte lätt att vara liten.

Hon var en riktig buse under sin uppväxt, hon förstörde allt i sin väg. Hon tuggade sönder skor, strumpor, glasögon, disktrasor bla. Och sist men inte minst vår nya skinnsoffa som vi var så glada över att äntligen ha kunnat köpa. Och hon var en jäkel på att ta sig fram, därför fick hon ett andra namn miss Houdini. Det gick inte på något vis att försöka hålla henne ifrån nåt som ville komma åt.

Jag satte en gång ett "hinder"i form av ett antal läskbackar med tomglas i. Döm om min förvåning när jag hör ett konstigt klirrande och när jag smyger fram för att kolla så håller Busan för fullt på med en promenad uppe på backarna, balanserandes på glasen. Och vips så var hon förbi det hindret också.
En annan gång hade jag ställt terassdörren på glänt ca 15 cm med låsspärr. Och med tanke på hur bred och rubust kropp hon har så var det ju lugnt, eller hur? Pyttsan, jag hör ett pustande och stönande, och självklart smyger jag dit för att se vad som händer. Jag blev min själ så imponerad av hennes uppfinningsrikedom så jag blev stående och lät henne hållas. Hon körde ut huvudet och vred kroppen så halva bröstkorgen kom ut sen var det bara att vända sig och köra ut den andra halvan.
 
Hennes ben är som sagt väldigt korta i förhållande till kroppen, så det där med att gå i trappor var inget för henne när hon var valp. Hon nådde helt enkelt inte ner till första trappsteget med sina små ben. Inga som helst problem för Busan, nädå  hon bara backade lite tog sats och "flög" ner. Det var en syn för gudar, tänk själv dessa "Dumbo"öron och alla fyra benen rakt ut från kroppen när hon kastade sig ut.

Eller se henne bakifrån på promenad, hon svänger på häcken som vilket fruntimmer som helst. Och hennes stil när hon springer går inte heller av för hackor. Framdelen använder hon som vanliga hundar, men bakdelen... då samlar hon ihop båda bakbenen och svänger dom liksom från sida till sida. Jag har aldrig sett en hund springa på det viset. Blir ni förvånade om jag berättar att hon låter som en katt när hon är riktigt belåten?

                         
Att jag kallade henne bibliotekshund i ett tidigare inlägg beror på att min gamla mor och Busan blev riktigt bundis på Busans äldre dar, så när mor flyttade till eget boende tvärs över vägen ville hon ha med sig Busan. När hon såg att jag inte var överlycklig precis så sa hon raskt att det kunde vara hennes lilla bibliotekshund (alltså lånehund). Och vem kan säga nej i det läget?

                        
                                 

Hundars beteenden.

2011-03-18 @ 14:22:38

Jag älskar våra vovvar högt och rent, men ibland är dom kodumma. Dom kan inte skilja på sitt eget  och andra hundars skall. Det är ett par riktiga vaktisar så dom finner det högst nödvändigt att skälla och gå på så fort dom hör ett hundskall, eller för den delen ser ett annat djur i trädgården. I somras höll jag på att spela in en liten videosnutt med den lilla igelkottfamiljen på terassen. För en gångs skull hade jag kommit den ene riktigt nära, men självklart fick hundarna syn på den och började skälla så den vände och försvann.

Denna lilla filmsnutt satt jag just och tittade på, och det gick ju väldans bra tills hundarnas skall ekade i köket. Dessa två fjånar som låg här vid mina fötter och sov fick naturligtvis fnatt och började skälla som galningar och sprang från fönster till fönster och försökte väl få syn på dessa "inkräktare". Så knasig är inte Busan som numera är morsans bibliotekshund. Busan är en mycket speciell hund och hon förtjänar ett alldeles eget inlägg.



                                


                   Nästa gång jag ska titta på filmsnuttar ska jag försöka komma ihåg att använda hörlurarna.

Gammal skåpmat.

2011-03-18 @ 14:06:34

Om nu någon har reagerat på att det jag skriver här i min blogg mest är gammal skåpmat. Så är det precis så det är, jag är inne i en period av mitt liv där det inte händer nåt speciellt värt att skriva om. Jag skulle ju kunna skriva vilken juice jag dricker och när jag dricker den osv. Icke sa Nicke, nåt sånt blir det inte tal om. Jag fortsätter på inslagen väg och berättar lite om vad jag har upplevt och varit med om tidigare och en och annan episod eller tanke från så kallat nutid. Och så klart, ett och annat recept kommer även i fortsättningen.



                            

Lustigt hur saker och ting utvecklar sig.

2011-03-17 @ 12:00:44

Nu har jag varit bloggare i två månader och läsarantalet ökar stadigt, vilket är oerhört roligt. Det hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tänka mig. Ett av mina argument mot att börja blogga var just att ingen skulle vara intresserad av vad jag skriver. Men som vanligt har det visat sig att jag hade fel. Om jag nu skulle kosta på mig en önskan, så skulle det vara att även kommentarerna direkt i bloggen ökade. Sen jag började skriva så har jag läst ett antal bloggar, vissa följer jag via bloglovin och även kommentarerna till dom samma. Det blir liksom en annan helhet att även som läsare få ta del av vad andra har skrivit.

Jag har fått mycket kritik under den här tiden, både positiv och negativ. Vilket jag tackar särskilt för. Jag anser att kritik är ett jäkla bra sett att utvecklas vidare av. Nu blev det mycket jag i den här texten, och det hade min gamle svensklärare slagit ner på. Men å andra sidan så vidhåller jag att bloggen är min och jag skriver vad jag vill. Jag har aldrig utgett mig för att vara en välskrivande skribent, så ni får ta det som det är. Jag gör som alla andra, nämligen så gott jag kan.

Och oavsett kommentarer eller inte, skitkul är det hur som helst. Det känns som att jag kommit för att stanna.

                   

                                                              Alltid roar det någon.

Oxhögrev

2011-03-16 @ 20:55:58



Oxhögrev är en väldans användbar styckdetalj minsann. Så smakrik, mör och för det mesta till vettigare pris än tex. grytbitar. Jag använder den till kalops, pepparrotskött, sjömansbiff och köttsoppa. För att inte tala om alla smarriga grytor. När jag inte har något viltkött i frysen så duger högreven med tex. enbär att göra "viltgryta"av. Just nu kommer jag inte på fler rätter, men det är bra nog tycker jag. Som jag sagt tidigare så handlar vi vårt kött på Svarta svängen. Och nu kom jag faktiskt på en nackdel med det. Vi köper ju hela, halva och kvartar av djur så det blir inte så ofta.
Alltså, nackdelen är ju då att vi inte träffar dessa genuint trevliga människor så ofta.


                     

Pepparrotskött

2011-03-16 @ 19:09:12

                                

                      Mums, tänk vad en bit oxhögrev och några rotfrukter kan göra för ens välbefinnande.

                                   

Snöhögen

2011-03-14 @ 15:37:52

                         

Alltså, jag har lätt för att se något positivt i det mesta. Men nu går till och med jag bet. Denna hög är och förblir deprimerande, och jag kan inte för mitt liv hitta något positivt med den.
Här är en dagsfärsk bild på den omtalade snöhögen som hör och häpna fortfarande finns kvar, i södra Skåne. Det är ju ändå mitt i mars månad, då ska det ta mig tusan inte finnas någon snö här.  Jag hade hoppats att dom senaste dagarnas plusgrader tillsammans med regnet skulle få den att försvinna. Men tji fick jag.
Som tur är kan jag glädja mig åt det som finns på framsidan av huset så länge, nämligen snödropparna. Just nu regnar det som bara den så jag väljer att inte ta någon bild på snödropparna idag, kanske imorgon om det är uppehåll.

                                       
                                  

                                      
                                      Hoppas regnet håller i sig hela natten så snöhögen äntligen försvinner.

Luftkakor.

2011-03-13 @ 15:16:48


Apropå föregående vits, så berättade min dotter Cecilia denna lilla historia ur verkliga livet.

Det var en man som av sin dietist fått rådet att gå ner i vikt. Eftersom han hade diabetes var det väldans nödvändigt. Dieteisten blev mer och mer förvånad för varje återbesök mannen gjorde. Han gick nämligen inte ner ett dugg, hur hon än försökte. Ibland var det till och med så att han hade gått upp lite. Hon hade  sagt till honom att föra matdagbok, vilket han också gjorde. Hur det kom sig så skulle dom gå igenom denna dagbok vid ett av återbesöken. Dietisten kollade vad han skrivit och blev ännu mer förvånad. Allt var ju exemplariskt, han åt och drack precis som hon hade sagt. Självklart frågade hon om han verkligen var sanningenlig i sin matdagbok. Han bedyrade att allt han skrivit var absolut sant, däremot hade han inte skrivit in dom där luftkakorna som han kallade dom eftersom det var mest luft. Jo, kyss Karlsson. Visst innehåller Mariabullar väldigt mycket luft men också väldigt mycket mer. Bla. vispad grädde och sylt. Tror fan att han inte lyckades gå ner i vikt:)




  

                       



Kan undra hur han tänkte, kanske han tyckte det var en kanonidè att fylla ut sin torftiga diet med "luft"