Utveckling.
2011-03-04 @ 22:16:19
Även om vissa ungdomar ser en femtiosjuåring som lastgammal, så är man ju trots allt inte det. Inte jag i alla fall:) Jag har haft förmånen att uppleva jättemånga förändringar i tex. affärsbranchen. När jag säger detta till mina ungar så brukar jag dra till med att, när jag var liten så var det moderna tider. Reaktionen brukar bli ett stort asgarv och en jätteförklaring om att det absolut inte kan räknas som moderna tider.
Hur som helst, jag växte upp i ett helt nytt område i Malmö. Där fanns konditori, mjölkaffär och fiskaffär, det rann vatten på insidan av rutan för att hålla kallt. Det fanns köttaffär, där kunde man köpa skalkar och spillbitar av div. pålägg. För två kronor fick man hur mycket som helst. Och ibland tyckte gubben som stod där att det var lite snålt så han fyllde på med en näve prinskorv.
Kaffe köpte vi i lampaffären, där maldes det efterhand så vi brukade köpa ett kvart kilo åt gången.
Om jag inte minns helt fel så hette det Kungsblandning och det doftade ljuvligt. Det fanns många fler affärer, jag behöver ju inte nämna alla. Kemikalieaffären måste jag säga ett ord om, jag har fortfarande inte en aning om vad dom sålde där men jag kommer tydligt ihåg att på disken hade dom en skål med toy i trebits förpackning. En sån liten paket var så billig så vilken unge som helst kunde köpa sig en. Det är väl därför det har fastnat i minnet. Jag höll på att glömma lakritsrot, en stor bit kostade 25 öre. Jag måste komma ihåg att fråga min mor vad dom egentligen sålde i den där affären.
Hedersten var namnet på en affär, där såldes bla. bröd invippat i silkespapper och florsocker fanns i trälåda bakom disken, där mätte dom upp med en sån där metallskopa och vägde sen den bruna papperspåsen. Och i tobaksaffären köpte man cigaretter i "lösvikt" , alltså en eller två åt gången. Det fanns ju naturligtvis paket också men för den som inte rökte så mycket, var det ju bra.
Godisbutiken måste också få ett omnämnande. Lösgodis i långa banor, den billigaste kostade ett öre och var i form av en ettöring. Jag tror dom kallades piaster, kan ha fel där. I alla fall dom fanns även i tvåöres och femöresformat. Glass hade dom också, även mjukglass. Men inte under vintern.
Vi bodde där i femton år så det hann ändra sig en hel del under tiden. I början var alla affärer sådana att man handlade över disk. Men en dag till allas stora förvåning så ändrades Solidar (Konsum) om och man fick, hör och häpna själv gå omkring och plocka ihop sina varor. Och inte nog med det, ni skulle ha sett kassan. Nu hade dom installerat en stor rund träskiva där man la sina varor och tanten, det var alltid en tant. Hon satt och snurrade fram skivan för hand så hon kunde knappa in priserna i kassaapparaten. Vilken revolution, jättesuccé. Ungefär som vi tyckte när apoteket röda näsan la om till självbetjäning.
Fasiken, jag är kanske gammal ändå.