Rosatosa

                                 

För att börja från begynnelsen så är det så att Gunnar är jägare och kom fram till att han ville ha en jakthund. Sagt och gjort, münsterländertiken Jas kom i vår väg. Nog sagt om det, sorgen efter henne är fortfarande enorm och jag finner det svårt att skriva om henne i nuläget. I vilket fall så ville Gunnar ha ytterligare en hund efter några år och då hittade vi Busan som är en Basset Griffon petit. Milda makter vilket flott rasnamn på en inte fullt så flott hund.

Hon har en konstig päls som är matt och tovar sig jättelätt, framförallt vid benen och tassarna. Alltså fastnar allt och då menar jag precis allt i hennes päls. Om ni inte vet hur en sådan ras ser ut så kan jag säga att kroppen är som vilken mellanstor hund som helst men benen är nästan lika korta som på en tax. Öronen är stora och långa och Busans öron är ovanligt långa, det var inget vi tog för negativt när vi köpte henne eftersom hon inte skulle vara någon utställningshund och då kunde det kvitta enligt oss.

Visst är hon söt? :) Ni skulle sett henne som valp, öronen nådde gott och väl golvet vilket gjorde att hon mer än en gång ställde sig på sitt öra när hon skulle gå. Hon tog glatt i med överkroppen men kom liksom ingen vart, det är inte lätt att vara liten.

Hon var en riktig buse under sin uppväxt, hon förstörde allt i sin väg. Hon tuggade sönder skor, strumpor, glasögon, disktrasor bla. Och sist men inte minst vår nya skinnsoffa som vi var så glada över att äntligen ha kunnat köpa. Och hon var en jäkel på att ta sig fram, därför fick hon ett andra namn miss Houdini. Det gick inte på något vis att försöka hålla henne ifrån nåt som ville komma åt.

Jag satte en gång ett "hinder"i form av ett antal läskbackar med tomglas i. Döm om min förvåning när jag hör ett konstigt klirrande och när jag smyger fram för att kolla så håller Busan för fullt på med en promenad uppe på backarna, balanserandes på glasen. Och vips så var hon förbi det hindret också.
En annan gång hade jag ställt terassdörren på glänt ca 15 cm med låsspärr. Och med tanke på hur bred och rubust kropp hon har så var det ju lugnt, eller hur? Pyttsan, jag hör ett pustande och stönande, och självklart smyger jag dit för att se vad som händer. Jag blev min själ så imponerad av hennes uppfinningsrikedom så jag blev stående och lät henne hållas. Hon körde ut huvudet och vred kroppen så halva bröstkorgen kom ut sen var det bara att vända sig och köra ut den andra halvan.
 
Hennes ben är som sagt väldigt korta i förhållande till kroppen, så det där med att gå i trappor var inget för henne när hon var valp. Hon nådde helt enkelt inte ner till första trappsteget med sina små ben. Inga som helst problem för Busan, nädå  hon bara backade lite tog sats och "flög" ner. Det var en syn för gudar, tänk själv dessa "Dumbo"öron och alla fyra benen rakt ut från kroppen när hon kastade sig ut.

Eller se henne bakifrån på promenad, hon svänger på häcken som vilket fruntimmer som helst. Och hennes stil när hon springer går inte heller av för hackor. Framdelen använder hon som vanliga hundar, men bakdelen... då samlar hon ihop båda bakbenen och svänger dom liksom från sida till sida. Jag har aldrig sett en hund springa på det viset. Blir ni förvånade om jag berättar att hon låter som en katt när hon är riktigt belåten?

                         
Att jag kallade henne bibliotekshund i ett tidigare inlägg beror på att min gamla mor och Busan blev riktigt bundis på Busans äldre dar, så när mor flyttade till eget boende tvärs över vägen ville hon ha med sig Busan. När hon såg att jag inte var överlycklig precis så sa hon raskt att det kunde vara hennes lilla bibliotekshund (alltså lånehund). Och vem kan säga nej i det läget?

                        
                                 

Permalink Hundar Kommentarer (2) Trackbacks ()