Ja, så var man igång då...
2011-01-16 @ 18:07:02
Tjena ni vilsekomna!
Egentligen har jag en hel del på lager som bara pockar på att få komma ut. Och här sitter jag och tvekar. Jag får nog tusan lägga in ett veto mot mig själv.
Jag börjar med att berätta lite om mig själv, det hör till artigheten det vet jag bestämt. Och artig, är nåt jag är. Nu är det ju alltid någon som har en avvikande mening om den saken, men det struntar jag högaktningsfullt i. Det är nämligen så att jag har den "fula" vanan att säga vad jag tycker, antingen det blir gillat eller inte, och gillat blir det nästan aldrig.
Då kommer vi till nästa punkt, som ni säkert har räknat ut är jag rätt ensam nuförtiden, det är ju tyvärr inte så väldans många som tål att höra sanningen. Men vet ni vad? Det struntar jag också i, jag säger som jag brukar, den som vill dela sitt liv med mig är hjärtligt välkommen att göra det. Jag kommer ändå säga vad jag tycker, man kunde ju tycka att det är en fördel med tanke på att man vet var man har mig. Men men, var och en blir salig på sin tro. Läs nu för all del inte in nån bitterhet i detta för det finns inte. Det står mig ju fritt att ändra beteende, men med risk för att låta tjatig, jag skiter i det också.
Sitter här och undrar hur personlig man ska vara på en sån här sida...Okej, jag heter Rose-Marie. Det vill jag berätta för jag är nämligen döpt efter ett choklad som fanns förr. Min dyra moder tyckte namnet var så vackert skrivet, så det fick det bli. Jag är gift sen 76, har fått två söner och en dotter, ljuvliga ungar hela högen. Nåja, gubben är rätt ljuvlig han också. Han åldras med behag som folk brukar säga, medan vi fruntimmer blir rynkiga haggor hahaha. Nu är det ju en jäkla tur att det inte är utsidan som räknas här i världen, eller hur var det nu igen....
Förövrigt är jag 57år och glad som en lax över det, tänk vad många människor här på jorden som inte får bli så gamla ens. Nä, här gäller det att ta vara på dagen. Ingen vet när det är slut, och jag tänker då inte slösa en endaste dag på falska och trångsinta människor så det så.
Egentligen skulle jag använda den här bloggen till att försöka sälja av alla onödiga prylar som vi har samlat på oss under alla år. Jag vet ju för f-n inte hur man gör, jag har aldrig haft en blogg och trodde inte att jag skulle ha det heller. Men som jag sa tidigare, jag har en dotter som sällan ger sig och dessutom en systerdotter som heter Maria som abslolut tyckte att det var läge. Jag får väl hålla på att kallprata ett tag tills någon förbarmar sig och visar hur jag ska göra eller tills dottern "ryter" till :)
Men mamma, du kan själv. Jag vet att du kan , det är bara att prova sig fram seså sätt nu fart...suck