Resonemang àla Rosa.
2011-02-04 @ 10:28:09
Väldigt ofta när jag säger nåt, får jag höra att "det var resonemang àla Rosa". Och det har pågått sen jag började prata rent. Så alldeles uppenbart har jag ett sätt att resonera som inte stämmer överens med resten. Eller så är jag bara ovanligt rörig i skallen. Enligt familjen så vänder och vrider jag på saker så det blir helt konstigt till slut. Från början kunde det ha räckt med en enkel liten kommentar av nåt slag. Men i stället kommer jag igång med alla mina snurriga och ibland märkliga förklaringar, så till slut fattar ingen någonting. Detta kallar dom resonemang àla Rosa.
Jag tänker inte dra några nutida exempel, det finns så många att det blir svårt att välja. Däremot kan jag dela med mig av ett sånt resonemang från barndomen.
När jag var 3-4 år så hade jag ingen lust att avbryta det jag höll på med bara för att jag råkade vara kissnödig. Min stackars mor var näst in till förtvivlad över alla nerkissade trosor. Hon försökte med lock och pock få mig att gå på toa istället för att bara strunta i det. Men det var inget som bet på mig . Morsan rådfrågade en väninna som kom med det smarta förslaget att det skulle inhandlas ett par helt bedårande rosa trosor med spets och grejor på. För så fina trosor kunde jag ju inte rätt gärna kissa ner.
Sagt och gjort, jag blev ställd på en stol iklädd dessa underbara trosor. När morsan är på väg för att hämta en spegel säger hon förhoppningsfullt, så här fina trosor kan du ju inte kissa i. När hon hör ett stönande och stånkande ifrån mig vänder hon genast tillbaka, och möts av världens lyckligaste lilla jag, högröd i nian av ansträngningen. -:Johodå mojan, jag kunde.