Rosatosa

Det är skitkul att få kommentarer oavsett om dom är positiva eller negativa. Men det hade varit ännu roligare om ni som kommenterar per mail, hade gjort det direkt i bloggen istället. Om ni är blyga eller av annan orsak tycker det är bättre per mail, kan ju tänka på att det går utmärkt att vara anonym. Självklart är ett litet namn att föredra men som sagt...


                         
                              
                                         Kommentar som kommentar, anonymt är bättre än inget.

Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

                                         

Det är helt knäpp tyst i huset just nu, ja om vi bortser från kyl/frysbrummet och ljudet från diskmaskinen osv. Vi har två münsterländer som är kullsystrar, Meja sover avslappnat medan Jessie håller koll på kameran. På bilden alltså, i verkligheten är det inte så för tillfället.

Hur som helst, dom är ljuvliga och helt enkelt kanontrevliga att ha med att göra. Men, det finns ett stort MEN. Dom gör som andra tikar i flock, dom synkar sina löp. Vilket i och för sig är skitbra, annars hade man ju haft löpande tikar året om. Och hur kul är det? Detta stora MEN innebär, att just nu är dom inne i en period där dom tror sig ha valpar. Ja jädrar vilket gnällande och bäddande det är för tillfället. Det är ta mig fan inte tyst en endaste minut under dygnet förutom när dom sover förstås, och sova har man ju inte så mycket tid för när det finns valpar att ta hand om. SUCK SUCK.

Idag har båda fyrbeningarna följt med Cecilia på besök hos farmor, så just nu är det strålande tider för mig åtminstonde. Ett par timmars tystnad är inte helt fel, även om jag älskar dom högt och rent.

                           

                                Jag skulle inte vilja vara av med dom på heltid för allt smör i Småland.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

                                  

Så här blev min lammkotlett. Med tanke på degen och osten så behövs det inte någon "utfyllnad". Men självklart kan man ha det om man vill. Eftersom det inte finns sås så kan jag tänka mig att pommes eller friterade potatisklyftor hade passat till. Använd fantasin så blir det nog bra.

Jag gör det mesta från grunden när det gäller käk. Men smördeg ger jag mig inte på med tanke på att det finns alldeles utmärkt sådan att köpa. Det finns i rulle, både färsk och frusen. Jag föredrar färsk, har fått bättre resultat med den. Då kör vi.  Läs på förpackningen innan ni börjar.

Ställ in ugnsvärmen på 210 grader. Glöm för all del inte att även sätta igång ugnen.

Stek kotletterna, salta och peppra. Stek dom  inte för länge, dom ska ju även stå i ugnen ca 20 minuter. Rätt hög värme, och fin färg kan nog bli lagom. Lägg nu ut kotletterna på valfritt underlag och krydda med Herbes de Provence. För den som inte vet vad den blandningen innehåller så skriver jag en liten lista längre ner på sidan.  Lägg  på halva cocktailtomater och  fetaost, skär sen ut en lagom stor bit smördeg och lägg på som ett lock, tryck till lite nätt i kanterna så allt håller sig på plats. Pensla degen med lite ägg.

Nu är det dags att fixa dom grönsaker ni vill ha till. Själv valde jag broccoli och gröna bönor. Lägg kotletterna i ugnsform och sätt in formen i mitten av ugnen. Enligt beskrivningen på smördegsförpackningen skulle det ta ca 20 minuter, jag satte klockan på 15 min för att ugnar är som dom är, jäkligt ojämna. Men mellan 15-20 minuter blir bra. Dom ska så klart ha fin färg, och helst ska degen ha rest sig.

Medan ni väntar så sjud grönsakerna eller för delen fräs dom. Båda varianterna passar, jag väljer dock att sjuda när den övriga maten är fet nog.

Innehållet i min Herbes de Provence.

Timjan, Rosmarin, Mejram, Isop, Salvia, Basilika, Lavendel, Kyndel och Fänkål.

Nu är det inte så att denna rätten står och faller med denna kryddblandning. Som vanligt är det en smaksak, men en gnutta timjan och en gnutta Rosmarin är icke fel.

Lite tips så här i slutet kan väl komma till pass, eller?

För det lilla hushållet lär det bli smördeg över, kasta den inte. Skär ut fyrkanter lägg lite vaniljkräm i mitten och vik in hörnen, och vips har ni början till  wienerbröd. I mitten kan man lägga antingen en kladd fast sylt eller lite choklad. Kaka till kaffet mina vänner! Pallar ni fler tips? Dom kommer ändå.

Fetaosten som tidigare blev nämnd kan med all säkerhet bytas ut mot tex. mozzarella. Lammet kan bytas mot fläskkotlett och kryddblandningen.........Nu lägger jag av  för nu handlar det inte längre om min förbannat goda smördegsinbakade lammkotlett.

Jajaja, jag vet. Det hade inte skadat med lite mer färger, röd eller gul paprika eller nåt. Jag tog vad jag hade. Det röda har jag gömt under degen. Det fanns sallad också men den glömde jag fota.

                             


                                                                    Smaklig spis govänner! 

Permalink Recept Kommentarer (0) Trackbacks ()

                                     
Jag tror min själ att jag är hungrig idag, det blev mycket matsnack med en gång. Nåja, mat är gott.

Förra årets grillegris blev så här, jag var lite bekymrad över dom små barnen som också var med. Eftersom grisen är hel med huvud och knorr, så trodde jag att dom skulle bli ledsna eller nåt. Men där tog jag miste rejält, tack och lov. Istället var dom väldigt intresserade och vissa hade hjärtligt roligt åt det hela.

Mörare kött får man ta mig tusan leta efter. Och så perfekt rökt att det inte gick att förväxla med kassler som annars är vanligt, i alla fall dom grisfester jag har varit på. Det har varit dyrt som pocker och smakat kassler som sagt och alltid denna förbannade vita potatissalladen.

Jag har som tur är ett kanonrecept på marinad både till gris och lamm, skiljer inte så mycket. Till lamm tar jag en hel drös vitlök, vilket inte är fallet i grisgrillningen.

I år vet jag dock inte om det blir nån asadogrillning, vi får väl se hur allting avlöper. Om det blir av så lovar jag återkomma med lite mer detaljer och litta recept på marinad och potatissallad àla tyskland.

                                   

Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

Idag ska jag prova något nytt i matväg, nåja säkert inte nytt så men för mig är det nytt. Jag tänker smördegsinbaka lammkotletter och använda mig av fetaost och cocktailtomater. Blir det så bra som jag föreställt mig så kan jag tänka mig att göra om det och då ta bilder och berätta lite om det. Vi får se hur det går. Lamm har tyvärr blivit dyr mat på sista åren men jag köper aldrig styckdetaljer i butiken utan jag köper helt lamm och kan därmed njuta av denna lyxmat utan att matkassan blir ruinerad.

                                

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vi har dom senaste åren haft asadogrillning i trädgården, och blev tipsade om ett ställe som heter Svarta svängen, det ligger i närheten av Röstånga. Vartannat år har vi lättrökt gris och vartannat år har  det varit  Lamm. Vi blev min själ så  nöjda med deras kött så vi har fortsatt av bara farten att handla allt där. Ola och Laila som driver denna djuruppfödning är hur trevliga som helst, så det är en ren fröjd att åka dit och köpa sina hela respektive halva djur. Snacka om att käka gott till billiga pengar. Är det nu så att man inte kan eller har lust att stycka själv så är det inga bekymmer alls. Man kan få köttet uppstyckat och dessutom få klart för sig vad det är för bitar. 

Jag har ännu inte lärt mig hur man länkar, trots ivriga försök av dottern. Suck, nu blir hon sur igen.
Hur som helst, det går att hitta Svarta svängen även utan länk, det är bara att googla.

                              
                 
                                               Man behöver inte bli ruinerad för att man äter gott!

Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Alltså, jag har alltid tyckt att grått hår är vackert. Jag har under åren haft stora förhoppningar om att även jag skulle få grått hår. Men så här lite grann med facit i hand, tvivlar jag på det bestämdaste. Min mor och jag har nämligen samma hårfärg och hon är över 80 år, inte ett grått hårstrå över huvud taget.

När jag så fick lite utväxter med vitt hår så tänkte jag att det är inget dåligt allternativ till grått. Än så länge ser det mest ut som att jag har slingat mitt hår. Jag var överlycklig tills min kära syster berättade att det kunde vara ett tecken på stress. När jag då betänker att jag inte känner nån stress så blir jag ju istället orolig. Tänk om min kropp är stressad av någon anledning. Hua ligen!

                                

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lille Pelle gömde sig i storebrors bil en kväll för att ta reda på vad raggarna gör på kvällarna. Efter ett varv nere på stan hoppade Lisa in i bilen och färden gick till sandtaget. Storebror frågade då Lisa om hon ville eller inte. Lisa svarade att hon inte ville. Då får du gå hem sa storebror.

Permalink Vitsar, vissa gamla som gatan. Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nu är det dags för ett recept tycker jag. Denna gången blir det kycklingsoppa med oliver.

Alla mått är ungefärliga, bara så ni vet. Det blir ca en liter soppa och hur många det räcker till beror enbart på hur glupska ni är. Så det så.

Det finns alltid omständiga sätt att laga mat men det finns även genvägar till smaskigt käk.





Koka ett par kyllingfilèer i drygt en halv liter kycklingbuljong. Ta upp dom när dom är färdiga, helst innan dom har hunnit bli torra. Skär dom i ca centimeter stora kuber, lägg till sidan.

Fräs lite smör eller margarin i en kastrull, häll på lite vetemjöl ah va fan, gör en vanlig redning späd med buljongen. Lägg nu i kycklingtärningarna och häll på ca en halv liter grädde. Vilken grädde ni använder är väl mer eller mindre upp till er själv. Själv använder jag 35% vispgrädde, ska det va så ska det va ordentligt. Kaffegrädde blir lite mjäkigt, och så ofta är det väl inte man äter sån soppa så det  ska va till nån skada.

Hur som helst, låt nu soppan småputtra medan ni skivar oliver. En knapp deciliter av gröna med fyllning och samma mängd svarta. Glöm för all del inte att kärna ur dom svarta, annars lär ni slinta rejält med kniven. Lägg i olivskivorna och värm ytterligare två minuter. Så där, nu är det klart.

Tar ni lång tid på er att fixa oliverna så föreslår jag att ni gör dom i förväg så inte soppan behöver
 stå där och koka torr. 

         OBS!! Jag har INTE glömt salt och peppar, det ska INTE vara med i den här soppan!!

                     

                                                                         Smaklig spis!

Permalink Recept Kommentarer (3) Trackbacks ()

                                               


Nu när våren och växtperioden är i antågande så tänkte jag försöka rusta upp mitt växthus. Ett hus som min älskade make överraskade mig med för flera år sedan. Han såg en ritning på ett växthus i en tidning och tänkte att det skulle jag bli glad över. Så han for väl iväg och köpte virke och satte igång. Ni skulle bara veta hur mycket glädje jag har haft av detta i många år nu. Tyvärr har dom senaste vintrarna tärt hårt på plasten så det finns hål på flera ställen på taket. Dom har jag försökt laga nåt så när efterhand, men så klart är det inget som håller när vindarna sätter igång.
Man kan ju tycka att med så mycke "lufthål" så borde det hålla värmen i schack men icke. Förra sommaren hade jag mellan 40 och 50 grader där inne under en lång period så jag tappade väl sugen lite. Men som sagt, nu jädrar i min låda är det dags att ta tag i det på allvar. Jag tror och hoppas att det ska gå att kyla med hjälp av fläkt när det väl är lagat. Gaffatejp och mjukplast i all ära men nu ska det bli riktigt gjort.

                          

                                         Jag saknar verkligen alla mysstunder jag har haft där ute.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nu är jag minsann mallig, jag har nämligen redigerat stilmallen i min blogg. Låter ju hur banalt som helst för alla er som kan det här med datorer. Nu tillhör jag inte den skaran så, jag är mallig.

Nu är det ju inte så att jag helt plötsligt kom på hur jag skulle göra, nädå. Det var så att Cecilia behövde ha det gjort för att kunna sköta min blogg, när det gäller design och sånt. Nu bar det sig inte bättre än att hon hade jäkligt ont i sin axel så det var inte särdeles lämpligt att sitta så länge och knappa på datorn. Så hon berättade hur jag skulle göra, och jag klarade det utan att förstöra nåt. Sen är det fyra kodmallar som ska fixas, hoppas det går lika bra. Det lär ju vara lite allvarligare att göra fel med. Men vad tusan, det är väl bara att försöka.   

                     

                                       Tacksam för varje tumme som eventuellt vill hållas:)

Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Jippie, nu funkar sidan igen! Det firar vi med en vits eller hur?

John och hans unge son var ute på en promenad när de passerade ortens glädjehus.
- Vad är det för ställe, frågade sonen.
Nja, dit går man om man vill ha valuta för pengarna sa pappan undvikande. Nästa dag fick grabben sin veckopeng. Han gick raka vägen till huset och knackade på. En dam öppnade och undrade vad en sådan liten herre ville.  -Jag vill ha valuta för pengarna, svarade han.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Här kommer en liten äcklig historia från Gunnars barndom. En av sommargästerna på "landet" skulle sätta på sparkskydd på en kossa som skulle mjölkas. När han satte sig på huk bakom kon för att fixera bakbenen sa bonden till honom att det  inte var så smart att sitta bakom, utan försöka ta det från sidan istället. Grabben svarade då lite kaxigt :- Det här fixar jag. Han hann väl inte mer än säga det förrän kossan lyfte på svansen och tömde sin last (som kossor brukar göra). Det var bara för grabben att springa ner till sjön och kasta sig i med kläder och allt. Ivrigt påhejad och utskrattad av närvarande personer.

När Gunnar berättar detta så målar han ut det ordentligt med färg, konsistens och sist men inte  minst stanken. Det var tydligen extra jäkligt när korna hade gått på andravall. Enligt mig är det illa nog med vanlig koskit. Hur som helst så besparar jag er en utförlig beskrivning.

                 

                            

Permalink Anekdoter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Polisen: Ni körde för fort!
Kvinnan: Oh, jag förstår.
Polisen: Kan jag få se körkortet.
Kvinnan: Jag skulle gärna ge er det, men jag har inget.
Polisen: Har ni inget?
Kvinnan: Jag har förlorat det fyra gånger för att ha kört onykter.
Polisen: Kan jag istället få se registreringsbeviset.
Kvinnan: Tyvärr inte.
Polisen: Varför inte?
Kvinnan: Jag har stulit bilen.
Polisen: Stulit den?
Kvinnan: Jaa, och jag har dödat ägaren och styckat honom i bitar.
Polisen: Vad har ni gjort?
Kvinnan: Delarna av honom ligger i plastpåsar i bagageutrymmet ifall ni vill kolla.
Polisen tittar på kvinnan, backar långsamt därifrån, och ringer efter förstärkning. Inom några minuter kommer ytterligare fem polisbilar och ett polisbefäl närmar sig med dragen pistol.
Polis 2: Kan ni gå ur bilen?
Kvinnan: Är det något problem?
Polis 2: Min kollega har sagt att ni har stulit den här bilen, och mördat ägaren.
Kvinnan: Mördat ägaren?
Polis 2: Ja, kan ni vara snäll och öppna bagageluckan?
Kvinnan öppnar luckan, men där finns inget.
Polis 2: Är det här er bil?
Kvinnan: Naturligtvis, här är registreringsbeviset.
Polisen är alldeles tyst.
Polis 2: Min kollega säger också att ni inte har något körkort.
Kvinnan gräver i handväskan, tar upp sin plånbok, och räcker sedan över körkortet.
Polis 2: Jag måste medge att jag är konfunderad. Min kollega har berättat att ni inte har något körkort, inget registreringsbevis, att ni har stulit bilen och mördat ägaren!
Kvinnan: Jaha och snart påstår han väl att jag körde för fort också???

        

Permalink Vitsar, vissa gamla som gatan. Kommentarer (1) Trackbacks ()

Oj vad jag gillar min systerdotter Fialotta. Du har en förmåga att få mig att tänka efter, jag uppskattar verkligen din raka stil. Det är precis vad jag behöver mellan varven:)

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Hur bemöter man tystnad, och framförallt vad innebär den? Enligt mig är det absolut omöjligt att svara på, med tystnaden följer ju per automatik en situation som inte går att göra något åt. Lite tragiskt tycker jag allt att det är. Men som sagt inte mycket att göra något åt.

Jag ber härmed att få tacka för mig.

 

Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()

Vad tycker ni om min nya design? Det hade varit roligt att få kommentarer om den. Inte för att jag har planer på att byta tillbaka, men det hade varit intressant att veta vad ni tycker. Som vanligt är det Cecilia som fixat och donat, detta är inget jag kan. Jag har bara bistått med mina önskemål.

Äras den som äras bör.

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

En man och en kvinna skulle dela vagn under en tågresa. Det fanns en våningssäng i vagnen och kvinnan sov på övre delen och mannen på den undre. Kvinnan började frysa. Hon knackade försiktigt på kanten och sa:
- Hallå? Ursäkta?
Hon hörde att mannen vaknade:
- Mmmm...?
- Jo, sa hon, jag fryser. Skulle du kunna gå och hämta en filt?
- Nja, sa mannen, jag vet ett bättre sätt.
- Vaddå? frågade kvinnan.
- Jo, vi kan låtsas att vi är gifta, sade mannen förföriskt.
Kvinnan tackade inte nej till lite myspys i sänghalmen.
- Javisst! sade hon.
- Bra, då kan du gå och hämta din jävla filt själv!

                 

Permalink Vitsar, vissa gamla som gatan. Kommentarer (2) Trackbacks ()

En sexåring och en fyraåring sitter på övervåningen i sovrummet.
- Jag tror det är dags för oss att börja svära, säger sexåringen.
Fyraåringen nickar och håller med.
- När vi går ner och äter frukost tänker jag säga något med "helvete" och du kan säga något med "fan", fortsätter sexåringen.
Fyraåringen håller entusiastiskt med.
Modern kommer in i köket.
- Vad vill du ha till frukost? frågar hon sexåringen.
- Men för helvete mamma, du vet ju att jag vill ha Havrefras och mjölk!
SMACK! Han flyger ut ur stolen, snubblar omkring i köket, ner på golvet och sedan upp på övervåningen som en raket, gråtandes medan hans mor förföljer honom och slår honom i rumpan för varje steg han tar. Hans mor låser rummet.
- Du kan stanna där tills du har vett nog att inte säga så där! skriker hans mor.
Hon går sedan ner igen, tittar strängt på fyraåringen:
- Nå, vad vill DU ha till frukost då, min unge man?
- Jag vet inte, svarade fyraåringen, men du kan ge dig fan på att det inte är Havrefras i alla fall.

                 

Permalink Vitsar, vissa gamla som gatan. Kommentarer (5) Trackbacks ()

En äldre ungmö hade en tax vid namn Sofie. När taxen löpte första gången så visste inte matte riktigt hur hon skulle skydda sin hund från att bli dräktig. Hon ville ju så gärna låta Sofie springa lös trots att hon löpte. Så nu var goda råd dyra, hon gick igenom skåp och lådor för att se om det kunde finnas någon typ av skydd. Hon hittade lite kemisk bensin som hon stänkte på Sofie´s bakdel och tänkte i sitt stilla sinne att det luktar så förskräckligt att ingen hane vill närma sig. Därmed kände sig matte säker och släppte ut lilla Sofie i det fria. Kvällen kom, men ingen hund. Morgonen efter, fortfarande ingen Sofie i sikte. Nu blev matte riktigt orolig och satte upp ett plakat på anslagstavlan nere i byn. TAX BORTSPRUNGEN, LYSTRAR TILL SOFIE, DET KAN VARA SÅ ATT HON LUKTAR BENSIN. På eftermiddagen hade ett annat plakat kommit upp som löd, SOFIE SÅGS SENAST UPPÅT KYRKBACKEN, BENSINEN TROLIGEN SLUT EFTERSOM EN ANNAN HUND SKÖT PÅ.

                      

                                              Alla sätt är bra, utom dom dåliga.
                                                           

Permalink Vitsar, vissa gamla som gatan. Kommentarer (2) Trackbacks ()

Dom flesta har väl en liten "skräplåda" där saker hamnar som man inte hittar en given plats för. Det hade vi också, men den jäkla lådan blev till slut ett helt rum. Visserligen ett litet rum men ändå. Om något tar på ens energi så är det samlingar av onödiga prylar. Från allra första början var det ett sovrum med vångsäng för barnen. Efter det har det varit gubbens laddrum, kontor och sist var det mitt syrum. Men oavsett vad rummet har haft för syfte så nog fan har det blivit skräprum till slut. Så enkelt att bara lägga in sånt man inte visste var det skulle vara, och stänga dörren helt enkelt.


 Nu är det slut på sånt trams, för jag kom på den ultimata lösningen. Vi gjorde om det till en gåin garderob, för vem vill väl sätta "skräp" i sin garderob bland rena kläder?

                             

                                         Ordning skapar trivsel./ Svend Olsen Damgaard
 

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Om man inte tar reda på fakta när man hör skvaller och för den delen sprider det vidare, börjar ialla fall jag undra vad som är fel. Är man lat, elak eller är det så enkelt som att intelligensen inte riktigt räcker till?

Att någon sätter igång en förtalkampanj är illa nog, men det är etter värre med dom som glatt hänger på och sprider vidare. 

Är det för att göra sitt eget torftiga liv lite mer spännande genom att förtala andra? Hur som helst så säger det mer om den som förtalar än den som blir utsatt.

Skrattretande dumt att tro man kan snacka skit om någon och dessutom tro att man själv står med ryggen fri. Det mesta har en enastående förmåga att komma fram till den utsatta personen.
Och inte nog med det, den du skvallrar med skvallrar även om dig.

Folk skulle bli förvånade om dom hade en aning om vilka hårresande"sanningar" som är i omlopp om dom.

                            

                                                          Två fel blir inte ett rätt.

Permalink Allmänt Kommentarer (8) Trackbacks ()

Jag brukar vara rätt nöjd med att ha gett mina barn ett rikt ordförråd redan från början. Vad jag inte tänkt så mycket på var att dom rackarna hör ju även det dom inte borde höra.

En dag ville min ene son lära sig virka, han var väl ca 4 år då. Nåväl, jag försåg honom med både garn och virknål. Innan jag hade hunnit visa honom hur det gick till så satte han själv igång och "vispade runt" virknålen i garnnystanet. Och började ett sorts entonigt mässande, en flugamaska  en luftamaska och fan där gick det åt helvete, en flugamaska en lufta.......osv.

            

                                   Äpplet faller inte långt från trädet.

Permalink Anekdoter Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag anser mig vara rätt händig, men vissa saker klarar jag inte av. Tex. kan jag inte såga ut den rätta vinkeln på en list, om jag inte har en geringsåg vill säga. Nu är det så att vi har en sådan såg, men den är aldrig hemma när jag behöver den.

Vid vår senaste renovering tog vi bort en dubbeldörr mellan det nya köket och matsalen, så där är nu ett så kallat valv. Efter tapetsering, målning och diverse annat småjobb runt detta så kom det aldrig upp nya lister runt valvet. Hur som helst, under julen var det jättelätt att dölja, jag satte upp en grangirlang och hängde på lite kulor och en ljusslinga. För att slippa reta mig på det ofärdiga valvet lät jag arrangemanget sitta kvar till dotterns stora förtret.


Igår när hon var här så tog hon bilder på julpyntet och "hotade" med att lägga ut det på sin blogg, om jag inte genast tog ner det. Nu är det så att jag inte gillar utpressning, så härmed snuvar jag henne på denna "godbit" genom att själv berätta att jag hade julpynt ända till februari. Ha, tji  fick hon. I ärlighetens namn så fick hon sin vilja igenom, jag tog ner det i morse.

                     

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag kom just på att jag faktiskt har bloggat i en hel kalendermånad nu. Jag som inte ens läste bloggar förr, förutom dotterns. Och inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig själv som bloggare.

Jaja, så kan det gå när inte haspen är på. Idag ska jag göra ett undantag och försöka"värka fram" ett kuligt inlägg under dagen. Vi får se vad det blir:)


                
                                            Märk väl! Jag skrev försöka.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vad säger denna lilla bildserie er? Själv skulle jag vilja påstå att dom ger blanka fan i mig just nu. 

                  

Permalink Hundar Kommentarer (2) Trackbacks ()

Den här betongtunnan har blivit ditsatt av markägaren, i första hand för att hindra motortrafik ner i skog och mark. Senare gjorde han ett tappert försök att ha den som "blomsterlåda". Ja, ni ser ju själv vad folk uppskattade det. För att slippa bära hem hundskitpåsen så slänger man den i tunnan även när den var nyplanterad. Sen är det vissa som roar sig med att svinga upp påsen i buskar och träd. Sånt här får mig att undra hur vissa människor resonerar.
 För att inte tala om alla påsar som blir slängda i vår soptunna bara för att folk inte vill gå omkring med skitpåsen. En och annan frågar om dom får dumpa den i soptunnan och då är det ok tycker jag, för då har vi valet att säga ja eller nej.

Frågan är om det inte varit bättre att låta skiten ligga. Jag menar den förmultnar åtminstone, till skillnad från alla dessa plastpåsar som ligger utslängda även på marken.

En annan fråga som dyker upp i sammanhanget är ju då, vem i hela fridens dar har dom tänkt ska städa efter dom? Vissa konsekvenser följer med att ha hund, däribland att hålla efter både hund och skit.

                         

Permalink Hundar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hej hej,
dotera här.
Ska bara ta kontroll över mammas blogg på bloglovin.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ja du, var fan går gränsen? Det är jag inte den förste som har undrat över. Det är ju egentligen helt klart att det är subjektivt. Vissa gränser är knivskarpa medan andra är lika luddiga som en kvarglömd möglig ostkant.

Sen hänger det ju så klart på vilka gränser det gäller. Jag menar, tomtgränser är i regel givna med hjälp av lantmäteriet. Men det finns en försvarlig mängd andra gränser som kan vara nog så svåra att bedöma.
 
Jag kan i alla fall konstatera att det är en jäkla tur att jag inte ägnar mig åt att måla tavlor. För fy tusan vad kladdigt det blivit när jag målade utanför ramarna.

                   

                   När vi accepterar våra gränser, kan vi passera dom./Albert Einstein

Permalink Tänkvärt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Detta är vad jag behövde för att färdigställa avloppet i köket.

En stor portion tålamod.       
   
Två nypor sunt förnuft.

En sju jäkla stor tur.

Ögonmått av bra sort.

Jag började med att ta fram ögonmåttet och kollade ifall alla rör och kopplingar satt rakt. Det gjorde dom inte, så det var bara att skruva isär den delen som fallerade med ca en milimeter. Det behövdes inte mer för att det inte skulle hålla tätt.   

Sen beväpnade jag mig med tålamodet, det behövdes kan jag be att få berätta.

Det  sunda  förnuftet hämtade jag fram ur gömmorna och började använda.

Turen var det inte mycket att göra åt, jag gjorde som alla andra och hoppades.
När allt var på plats och kollat, var det bara att låta vattnet rinna och hålla tummarna. Allt var till min stora lycka tätt, men lik förbannat rann vattnet över längst ner.

Det var bara att ta fram högtryckssprutan och rensa. Luktade apskaft, men å andra sidan var det ju ett tecken på att röret inte var täppt längre så det blev till nåt positivt trots allt.

Summa summarum, just nu går diskmaskinen för fullt. Och mina jäkliga handdiskningar med tömning i badrummet är över.

                            
                                                           Skam den som ger sig.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Är det positivt eller negativt att vara optimist?

Oavsett så är jag en obotlig optimist. Jag föredrar att försöka se ljust på tillvaron och inte måla fan på väggen jämt. Så klart är det inte alltid att jag lyckas, men forfarande tror jag tex. på fullt allvar att jag kan bli en bättre människa. Och att jag ska bli bättre på att kommunicera. Framförallt tror jag, att om bara viljan finns är det mesta möjligt.

                    

En optimist och en pessimist tar sig lika långt här i livet, men optimisten har fan så mycket roligare på vägen.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ja ja, jag vet att min humor är torr som fnöske mellan varven, än sen då.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Ännu en liten historia från morsans rika förråd.

Min mormors kusin Sixten var ca 5 år och ville ha en sirapsmacka. För att vara säker på att få den, så använde han ett speciellt uttryck som han visste att mamman brukade smälta för. Så han sa att han ville ha en sippemad, varpå hans tjejkompis i samma ålder sa spydigt :- Ha, Siskon kan inte säj sibrat redigt!

                

                                         Skrattar bäst, som skrattar sist.

Permalink Anekdoter Kommentarer (3) Trackbacks ()

Har ni tänkt på hur befriande det är för både kropp och själ, när man bestämt sig för något? Nu menar jag, verkligen bestämt sig. Att en gång för alla släppa tanken på det som kunde varit, och koncentrera sig på det som blev istället för att klamra sig fast vid sånt som tydligen är den krassa sanningen.

Om inget annat så slipper man dras mellan hopp och förtvivlan.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag har ställts  inför ett litet dilemma. Har för tillfället inget fungerande avlopp i köket. Okej, egenförvållat men ändå. Dottern kom på besök och såg att vattnet rann undan på tok för långsamt. Varför rensar du inte vattenlåset frågade hon, jag sa att jag inte kände mig säker på hur man gick till väga. Äh, hur svårt kan det vara att fixa avloppet? Ge mig ett par gummihandskar och en hink så fixar jag det säger hon då. Det är en redig tös det.

Hon ordnade och donade och fick alla delarna rena och började sätta ihop allt igen. Märk väl, började sätta ihop. Nåja, nu ska jag inte vara sån, för det mesta fick hon på plats. Och jag är säker på att hon hade fått dit sista biten också om det inte varit för att gängorna var lite knasiga på den biten rör. Envis som hon är så fortsatte hon att försöka gång på gång. Men det gick bara inte. Till sist sa jag till henne att släppa det. Kaxig som få säger jag att jag klarar mig ändå. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag har väl levt primitivt förr. Hur dum får man vara egentligen?

Jag tänkte inte längre än att överblivet vatten kan jag ju hälla ut i badrummet lika gärna, smart eller hur? Inte förrän vi hade ätit och det var dags att diska, kom jag på att det faktiskt inte räcker att ha avlopp i badrummet.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Följande små episoder inträffade i början på 30 talet när min kära mor var liten.

Hennes mormor brukade få ett par längre hårstrån på sin haka. Dom tog hon nogsamt bort varje morgon. Det var ett par tag med en rakhyvel, så var det klart. Hon, som alla vi andra var dock bara en vanlig människa. Så en morgon när mor och hennes mormor satt på bussen, säger mor högt och tydligt :- Men mormor, du glömde raka dig idag. Inte så kul, det är ju lätt att förstå.

En annan gång, även detta på bussen sitter morsan som vanligt och tittar sig nyfiket omkring. Och får syn på nåt spännande, rycker mormodern i ärmen och börjar säga.....Vis av skadan säger då mormor stillsamt till henne :- Det kan vi snacka om när vi kommer hem. Sagt och gjort, mor lyder och fortsätter att "spana" in medpassagerarna och får väl syn på en gubbe som har en vårta av gigantiska mått på sin haka. Till mormoderns stora fasa häver då morsan ännu en gång upp sin ljuva stämma.  :- Titta titta, den gubben ska vi snacka om när vi kommer hem! 

                           Tyst min mun får du socker.

Permalink Anekdoter Kommentarer (3) Trackbacks ()

Det är minsann inte alltid bara mitt fel, när jag gör bort mig. Jag vet inte om det är typiskt karlar att inte ha koll på alla detaljer när det är nåt på gång. Min gubbe har det i alla fall inte, åtminstonde inte varje gång. Denna brist på detaljer "ställde" till det lite för mig en gång.

Gubben kom hem en dag och sa att vi var bjudna på fest hos en man i en känd cirkusfamilj. Jaha, vad innebär detta då? Tja, jag fick en vag historia om den här killen som skulle ha flyttfest, och Gunnar med fru var bjuden på sagda fest. Jag ville veta lite mer, om inte annat så ville jag ha klart för mig vad som var nåt så när lämplig klädsel. Men som sagt, det där med detaljer stod inte så högt på hans lista.

Vid det tillfället hade jag inte så mycket att välja på i garderoben. Inga problem sa gubben och föreslog att jag skulle köpa mig nåt nytt, det var ju ändå hög tid att förnya garderoben. Sagt och gjort, jag försökte vara lite smart så jag valde en mitt emellan stass som kunde användas lite då och då. Och vad är en ny dräkt om man inte har passande skor, så även ett par fina pumps inhandlades. Jag måste erkänna att jag inte kände mig  riktigt bekväm när vi körde hemifrån, gubben tog nämligen jeans och tröja på sig. I det läget borde jag ha anat ugglor i mossen, men icke.

Nåja, det småregnade och hade gjort det mest hela den veckan. Vi kom fram till en tomt som inte var anlagd ännu så det var blött och lerigt. Vi blev ganska uttittade av dom som var där, jag ägnade inte det nåt större intresse utan tänkte bara att vi var ju inte bekanta med resten av gänget så dom var väl bara lite nyfikna, ja kyss mig nån stans. Vi ingick i flytthjälpen, det var den bistra sanningen. Inte för att jag hade nåt emot det, men jag hade velat vara klädd därefter.

Skit samma, det var bara att hugga i och börja bära. Det var inte det lättaste, men jag trippade väl på i mina nätta skor och försökte undvika dom värsta lerpölarna. Efter ett tag behövde jag uppsöka "damrummet" så jag gick in i huset, redan i hallen hörde jag ett par fruntimmer i angränsande rum som disskuterade mig. Jag återger bara deras "slutkläm". -Jaja snyggt, ja visst fan är det snyggt, men hur kan man klä sig så när man ska hjälpa till och flytta. 

Jag kan ju påpeka att jag tog i, om möjligt ännu hårdare efter det. Va då, det finns väl tvättmaskin. 

Permalink Har jag gjort bort mig nu igen? Kommentarer (4) Trackbacks ()

Om du har ett koben även kallad kofot, så duger inte den gamla devisen att "man tager vad man haver". I alla fall inte om du vill tillaga denna smarriga rödvinsmarinerade oxlägg med rotfrukter. Nä, då krävs det lite andra grejor.
 




Börja med att blanda marinaden av 1 dl matolja, 2,5 dl rödvin, 1 krm timjan och en tsk smulad rosmarin. Sedan lägger du 1,6 - 1,8 kg skivad oxlägg i ett lågt fat och häller över marinaden. Låt detta stå över natten, vänd köttet en gång. Se nu till att resten av ingredienserna finns hemma.





Receptet är beräknat till 6 pers enl. recept.nu. Nåväl, du behöver plocka fram 4 stora morötter, 3 palsternackor, 3 stora gula lökar och två vitlöksklyftor. Förutom detta behövs, 1 liter spad (marinad, steksky och buljong), 2 msk tomatpuré, salt och peppar.

 Det var så långt. Nu är vi inne på dag två, börja med att sätta på ugnen. Ställ in på 160 grader. Sen är det dags att ta upp köttet och låta det rinna av. Låt den första vätskan rinna tillbaka i marinaden så inte värdefulla droppar går till spillo. Sila marinaden, häll den i ett litermått för enkelhets skull. Dags att bryna kött, rotfrukter och lök.( i den ordningen enl recept) Själv tar jag köttet sist eftersom det ska i långpannan sist. (Sparar disk)



Alltså, bryn dom ganska grovt skivade rotfrukterna och lökklyftorna, i stekpanna. "Bre ut" dom i en långpanna, sen bryner du även köttet väl och lägger ut skivorna över rotfrukterna. Salta och peppra. (Det ser alltid litta proffsigt ut att ta ett par tag på salt respektive pepparkvarnen.
Vispa ur stekpannan med lite buljong, nu har du din steksky som du häller i förutnämnda litermått som nu bör innehålla 1liter vätska, annars får du väl göra något åt det. Tex. fylla på med buljong. Rör ner tomatpurèn och slå vätskan i pannan. (Akta ögonen bara :). Lägg på ett lock eller ugnsfolie.

Nu är det dags för hela härligheten att åka in i den varma ugnen. Låt stå 2 - 2,5 timmar minst, förmodligen längre. Köttet ska vara ordentligt mört. Det är bara att känna sig fram.

Det är oftast inte så jäkla svårt att laga god mat, just denna rätt tar lite lång tid men å andra sidan passar den sig själv den mesta tiden.

Permalink Recept Kommentarer (0) Trackbacks ()

För att göra en lång historia kort, hahahahaha. 

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lika motsträving som jag var till att börja blogga, lika glad är jag nu att jag hoppade på det. Dotera hade rätt, det är rena rama terapin. Så mycke dynga som kommer ur systemet, det kan bara vara en fördel. Läste nånstans, gör dig av med gammal skit så har du mindre att kasta på andra. Det låter banne mig vettigt, så jag fortsätter väl ett tag till.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

På förankommen anledning vill jag härmed påpeka att personer som  finns med, eller kommer att finnas med i min blogg med namn och eller bild har gett sitt tillstånd. Så om det nu finns nån som är orolig för att bli uthängd här, så kan jag härmed lugna vedebörande.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vissa människor är friare i sinnet än andra. Jag blir lika glad var gång jag möter nån som är ohejdat rakt fram, och fullkomligt oblyg. Jag fick en gång ett generöst erbjudande som jag dock tackade nej till, fullt så oblyg var inte jag.

Vi var på en av dessa otaliga fältskjutningar,, kommer inte alls ihåg var denna tävling var. Däremot kommer jag tydligt ihåg en sak. Jag var i väldigt stort behov av ett toabesök, och hittade till slut ett utedass. Det var ett ovanligt stort skjul, vilket jag tyckte var lite märkligt. Jag menar ett utedass brukar ju inte vara större än man knappt kan vända sig där inne.

Nåväl, jag var nödig och dörren var inte låst så jag  ångade väl på och slängde upp dörren. För nu var det bråttom, jag var överlycklig och egentligen lite förvånad att hitta dasset ledigt. Men vad jag bedrog mig, för där inne satt en man i godan ro och såg inte ut att ha någon brådska. Jag kände mig lite dum att jag hade slitit upp dörren så jag var på väg att stänga den igen , när mannen helt lugnt klappar på sitsen bredvid sig och säger :- kom in du, här är plats till en röv till. Men som sagt, fullt så oblyg var jag inte den gången. Så, tack men nä tack. 

Permalink Anekdoter Kommentarer (1) Trackbacks ()

Gillar ni musslor? Då kan jag ge er min äldre systers förenklade recept på amerikansk clam chowder. Har tyvärr inte fotat denna soppa nån gång, men va tusan nog kan ni se den framför er.

Skala och skär ett par potatisar i ca centimeterstora tärningar. Skär även en paprika i ungefär lika dana bitar. Lägg en liten kladd smör i en kastrull som rymmer minst 1,5 liter. När smöret smält lägger du i potatis och paprikabitar och fräser dessa en liten stund utan att dom tar färg. Låt även ett paket bacon skuret i mindre bitar åka med.

 Under tiden häller du av spadet från en burk musslor eller två om dom är riktigt små. Häll spadet i ett litermått det kommer till användning senare, fyll på med köttbuljong, (ja du läste rätt) tills det blir en liter. Häll denna vätska i förut nämnda kastrull och låt sjuda en liten stund tills potatisen är mjuk. Som alltid i recept kommer följande uppmaning, smaka av med salt och peppar men i detta fall även en gnutta timjan.

När du är nöjd med smaken lägger du i musslorna och värmer som hastigast upp soppan. Rör nu ner en äggula som du blandat med ett par msk grädde. Nu är det bara att käka, inte nog med att det är enkelt, det är även kanongott. Ett brytbröd av valfri sort är aldrig fel att ha till.

                                                                 Smaklig spis!

                                                               
                       

                                                       Krångla inte till saker och ting i onödan!

Permalink Recept Kommentarer (3) Trackbacks ()

Väldigt ofta när jag säger nåt, får jag höra att "det var resonemang àla Rosa". Och det har pågått sen jag började prata rent. Så alldeles uppenbart har jag ett sätt att resonera som inte stämmer överens med resten. Eller så är jag bara ovanligt rörig i skallen. Enligt familjen så vänder och vrider jag på saker så det blir helt konstigt till slut. Från början kunde det ha räckt med en enkel liten kommentar av nåt slag. Men i stället kommer jag igång med alla mina snurriga och ibland märkliga förklaringar, så till slut fattar ingen någonting. Detta kallar dom resonemang àla Rosa.



Jag tänker inte dra några nutida exempel, det finns så många att det blir svårt att välja. Däremot kan jag dela med mig av ett sånt resonemang från barndomen.



När jag var 3-4 år så hade jag ingen lust att avbryta det jag höll på med bara för att jag råkade vara kissnödig. Min stackars mor var näst in till förtvivlad över alla nerkissade trosor. Hon försökte med lock och pock få mig att gå på toa istället för att bara strunta i det. Men det var inget som bet på mig . Morsan rådfrågade en väninna som kom med det smarta förslaget att det skulle inhandlas ett par helt bedårande rosa trosor med spets och grejor på. För så fina trosor kunde jag ju inte rätt gärna kissa ner.


Sagt och gjort, jag blev ställd på en stol iklädd dessa underbara trosor. När morsan är på väg för att hämta en spegel säger hon förhoppningsfullt, så här fina trosor kan du ju inte kissa i. När hon hör ett stönande och stånkande ifrån mig vänder hon genast tillbaka, och möts av världens lyckligaste lilla jag, högröd i nian av ansträngningen. -:Johodå mojan, jag kunde.

Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Jag har fått en del frågor om det här med att blogga. Nån sa, är det inte svårt att komma på vad du ska skriva?  För mig är det inte ett dugg svårt, jag skriver bara när jag har nåt som jag vill ventilera. Eller när jag får inspiration från någon eller något. Ja, och så har jag ju fått den sedvanliga frågan om jag tjänar något på reklamen. Det har jag redan svarat på tidigare, så då var det klart för den här gången. 

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dags för en ny episod av mitt klantiga liv.


Vi har en pelletspanna, och den behöver sotas emellanåt. Jag vill också kunna sota den, det ska ju inte bara hänga på gubben om det blir gjort eller inte. Nåväl, en morgon när Gunnar var på väg till jobb så bad jag honom om en snabb lektion i hur man sotar just sagda panna. Han tyckte väl att tillfället var illa valt, men vad gör man inte för frugan. Han förklarade exakt hur jag skulle gå till väga och erbjöd sig att gå med ner och visa på plats.

Men där gick min gräns för vad han skulle behöva ställa upp med precis när han var på väg. Så jag skickade iväg honom, puss och kram och den vanliga proceduren. Jag gick ner i källaren för att sätta igång, att raka ur askan och snygga till i brännkammaren hade jag kunnat hela tiden. Men nu gällde det att sota, jag började med att ta fram alla nödvändiga verktyg. Heter det så på knotarmoj? Jaja, redskap eller vad ni vill, jag tog fram dom och kom inte mycket längre.

Där stod jag och glodde dumt på pannan och hade glömt allt jag precis hade "lärt" mig. Hade ju inte så stor lust att ringa Gunnar direkt och störa så jag samlade ihop mig och började använda insidan av huvudet en stund. Och se, det började klarna så jag satte igång. Det var en lucka som skulle öppnas, det kom jag bestämt ihåg och den skulle finnas på framsidan. Okidoki, det fanns TVÅ luckor på framsidan. Jag kunde inte rätt gärna räkna elle belle bi så jag tog den som jag tyckte såg rätt ut. (resonemang àla Rosa)

Och det kan jag säga,  det skulle jag inte gjort. Medan jag höll på med den sista fästpunkten så tyckte jag att det lät konstigt. Det var ett ljud som bara ökade och ökade och ökade och.........ut kom väl alla dom jävla, nästan 100 kilona pellets. Så klart var det fel lucka, så klart kunde jag ju väntat med att fylla på pellets till efter sotningen, så klart så klart.......

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Jag sitter här och kommer osökt att tänka på stress, lustigt egentligen att tänka på det när man är som mest avslappnad. Hur som helst, det är vidrigt att känna sig stressad. Och jag försöker hålla den ifrån mig i möjligaste mån, ivrigt påhejad av mina ungar. Nåja, ungar och ungar dom är ju vuxna nu även om det är lätt att se dom som små fortfarande. I alla fall, dom fullkomligt hatar när jag stressar upp mig. Så när dom är i närheten hjälper dom till att hålla mig någorlunda lugn.


Vad det gäller "julstressen" så har jag banne mig lyckats i alla fall till familjens och min egen stora lycka. Numera stressas det inte för fem öre inför julen. Förr var jag heltokig, inte nog med att julmaten skulle bestå av en fullständigt galen mängd mat. Den skulle dessutom vara hemlagad, nu menar jag inte sånt självklart som köttbullar. Nädå, här gjordes både rullefläsk, leverpastej, press och kalvsylta bara för att nämna några. Som om det inte var nog så köpte jag halv gris för att verkligen känna att det var gjort från början. Snacka om julstress, suck och stön. För att inte tala om alla julklapar som skulle inhandlas, och inte var jag så smart så jag började i god tid heller, nädå, sista minuten skulle det va. Mer spännande så, eller? Inte fan vet jag vad jag sysslade med. Sjukt var det hur som helst.


Numera är julhelgen en ren och skär fröjd, till och med gubben har vett att hålla långhelg. Och tack och lov  har ungarna "växt ifrån" det där med tvånget av julklappar.

Vill nån köpa en julklapp, varsågod gör det. Annars strunta i det, vi är precis lika nöjda och glada ändå och framför allt så har vi en lugn och skön helg.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag har fått frågan om jag tjänar pengar på reklamsnuttarna som syns i min blogg. Härmed meddelas en gång för alla, jag tjänar ingenting på den reklamen. Däremot måste jag betala för att slippa ha den här, och det har jag ingen lust med . Så den sitter där den sitter.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Har fått lite "feedback" på mitt senaste inlägg. Vill nu bara poängtera att vitsen med att skriva det jag gjorde, var att rensa ur min hjärna. Att skriva här är ett ypperligt sätt att få ur mig en massa som jag annars går och tänker på.

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det finns många varianter på ålderdom. Vissa är hänvisade till ett äldreboende, antingen dom har anhöriga eller inte. Andra kan bo i eget hem alldeles ensamma och klara sig utmärkt. Det finns dom som har accepterat att dom är ensamma, medan andra inte klarar det lika lätt. Sen har vi dom som har familj men ändå känner sig ensamma och bortglömda.

Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()