Lite pinsamt..

2011-02-05 @ 17:51:27

Det är minsann inte alltid bara mitt fel, när jag gör bort mig. Jag vet inte om det är typiskt karlar att inte ha koll på alla detaljer när det är nåt på gång. Min gubbe har det i alla fall inte, åtminstonde inte varje gång. Denna brist på detaljer "ställde" till det lite för mig en gång.

Gubben kom hem en dag och sa att vi var bjudna på fest hos en man i en känd cirkusfamilj. Jaha, vad innebär detta då? Tja, jag fick en vag historia om den här killen som skulle ha flyttfest, och Gunnar med fru var bjuden på sagda fest. Jag ville veta lite mer, om inte annat så ville jag ha klart för mig vad som var nåt så när lämplig klädsel. Men som sagt, det där med detaljer stod inte så högt på hans lista.

Vid det tillfället hade jag inte så mycket att välja på i garderoben. Inga problem sa gubben och föreslog att jag skulle köpa mig nåt nytt, det var ju ändå hög tid att förnya garderoben. Sagt och gjort, jag försökte vara lite smart så jag valde en mitt emellan stass som kunde användas lite då och då. Och vad är en ny dräkt om man inte har passande skor, så även ett par fina pumps inhandlades. Jag måste erkänna att jag inte kände mig  riktigt bekväm när vi körde hemifrån, gubben tog nämligen jeans och tröja på sig. I det läget borde jag ha anat ugglor i mossen, men icke.

Nåja, det småregnade och hade gjort det mest hela den veckan. Vi kom fram till en tomt som inte var anlagd ännu så det var blött och lerigt. Vi blev ganska uttittade av dom som var där, jag ägnade inte det nåt större intresse utan tänkte bara att vi var ju inte bekanta med resten av gänget så dom var väl bara lite nyfikna, ja kyss mig nån stans. Vi ingick i flytthjälpen, det var den bistra sanningen. Inte för att jag hade nåt emot det, men jag hade velat vara klädd därefter.

Skit samma, det var bara att hugga i och börja bära. Det var inte det lättaste, men jag trippade väl på i mina nätta skor och försökte undvika dom värsta lerpölarna. Efter ett tag behövde jag uppsöka "damrummet" så jag gick in i huset, redan i hallen hörde jag ett par fruntimmer i angränsande rum som disskuterade mig. Jag återger bara deras "slutkläm". -Jaja snyggt, ja visst fan är det snyggt, men hur kan man klä sig så när man ska hjälpa till och flytta. 

Jag kan ju påpeka att jag tog i, om möjligt ännu hårdare efter det. Va då, det finns väl tvättmaskin. 




                          Döm inte hunden efter håren.

Har jag gjort bort mig nu igen?

2011-01-28 @ 18:45:00

Jag är ta mig fan mästare på att göra bort mig. Och det gäller inom alla områden tyvärr. Nu tänker jag dela med mig av åtminstone en av fadäserna, sen får vi se om det blir fler.

För ett antal år sedan var sonen snäll nog att skjutsa mig till Lund. Jag var sen till ett möte och visste med mig att jag inte hade tid att leta parkeringsplats. Ja ja, jag kunde åkt tidigare, jag vet.. Hur som helst, vi hade båda två precis lika lite koll på var vi skulle. Stressen ökade i takt med milen vi körde fel. Jag blev mer och mer frustrerad och jag bad honom stanna vid trottoaren så vi kunde fråga någon fotgängare om vägen.

Men icke sa Nicke, man frågar inte om vägen. Man ser till att lösa det själv, om man inte är fruntimmer vill säga. För det mesta har vi ju inget problem med att ta hjälp av andra eller hur?

Men nu var det sonen som körde, och han ville inte ha hjälp. Min ilska steg i takt med stressen, så jag var i stort sett på väg att explodera. Jag vevade ner fönstret på min sida, och började titta efter någon som jag kunde fråga.

Och minsann där kom en kille släntrande och såg allmänt nöjd ut med livet. Jag säger till sonen att stanna så jag kan fråga den där killen, han kör så klart vidare och där brast väl jag. 

-Stanna för helvete, det var ju så klart riktat till sonen. Men killen trodde att det var honom jag menade så han hade av förklarliga skäl inte alls någon lust att stanna. Han stirrade misstroget på oss och näst in till sprang därifrån.

Ett djupt andetag och jag var tillbaka i "rätt tonläge", och under över alla under så fick jag honom att stanna och förklara vägen för oss. Stackars stackars honom, hoppas han inte fick några men.

Där hade vi snurrat runt på gatorna som yra höns och det visade sig att vi skulle bara vända vänster i nästa gata och köra ca 50m. Framme!!


 



Jag hade tänkt sätta in en bild på en dum blondin. Men kom att tänka på att det finns väl inga dumma blondiner, eller?