Sila snacket...
2011-02-08 @ 09:47:28
Följande små episoder inträffade i början på 30 talet när min kära mor var liten.
Hennes mormor brukade få ett par längre hårstrån på sin haka. Dom tog hon nogsamt bort varje morgon. Det var ett par tag med en rakhyvel, så var det klart. Hon, som alla vi andra var dock bara en vanlig människa. Så en morgon när mor och hennes mormor satt på bussen, säger mor högt och tydligt :- Men mormor, du glömde raka dig idag. Inte så kul, det är ju lätt att förstå.
En annan gång, även detta på bussen sitter morsan som vanligt och tittar sig nyfiket omkring. Och får syn på nåt spännande, rycker mormodern i ärmen och börjar säga.....Vis av skadan säger då mormor stillsamt till henne :- Det kan vi snacka om när vi kommer hem. Sagt och gjort, mor lyder och fortsätter att "spana" in medpassagerarna och får väl syn på en gubbe som har en vårta av gigantiska mått på sin haka. Till mormoderns stora fasa häver då morsan ännu en gång upp sin ljuva stämma. :- Titta titta, den gubben ska vi snacka om när vi kommer hem!
Tyst min mun får du socker.