Har man inte jobb, så tar man sig....
2011-02-02 @ 15:53:59
Dags för en ny episod av mitt klantiga liv.
Vi har en pelletspanna, och den behöver sotas emellanåt. Jag vill också kunna sota den, det ska ju inte bara hänga på gubben om det blir gjort eller inte. Nåväl, en morgon när Gunnar var på väg till jobb så bad jag honom om en snabb lektion i hur man sotar just sagda panna. Han tyckte väl att tillfället var illa valt, men vad gör man inte för frugan. Han förklarade exakt hur jag skulle gå till väga och erbjöd sig att gå med ner och visa på plats.
Men där gick min gräns för vad han skulle behöva ställa upp med precis när han var på väg. Så jag skickade iväg honom, puss och kram och den vanliga proceduren. Jag gick ner i källaren för att sätta igång, att raka ur askan och snygga till i brännkammaren hade jag kunnat hela tiden. Men nu gällde det att sota, jag började med att ta fram alla nödvändiga verktyg. Heter det så på knotarmoj? Jaja, redskap eller vad ni vill, jag tog fram dom och kom inte mycket längre.
Där stod jag och glodde dumt på pannan och hade glömt allt jag precis hade "lärt" mig. Hade ju inte så stor lust att ringa Gunnar direkt och störa så jag samlade ihop mig och började använda insidan av huvudet en stund. Och se, det började klarna så jag satte igång. Det var en lucka som skulle öppnas, det kom jag bestämt ihåg och den skulle finnas på framsidan. Okidoki, det fanns TVÅ luckor på framsidan. Jag kunde inte rätt gärna räkna elle belle bi så jag tog den som jag tyckte såg rätt ut. (resonemang àla Rosa)
Och det kan jag säga, det skulle jag inte gjort. Medan jag höll på med den sista fästpunkten så tyckte jag att det lät konstigt. Det var ett ljud som bara ökade och ökade och ökade och.........ut kom väl alla dom jävla, nästan 100 kilona pellets. Så klart var det fel lucka, så klart kunde jag ju väntat med att fylla på pellets till efter sotningen, så klart så klart.......
Har man inte jobb, så tar man sig.